Sommar, sommar

Hej igen, finaste…

Kaffekokaren suckar och gör klagande ljud, barn hörs utifrån, skrattande. Dörren till uteplatsen är öppen på vid gavel, det luktar värme och nykokt kaffe. Hedda ligger på rampen och solar. Musik når mina öron…Jag tar in alla intryck samtidigt…suckar lyckligt..det är sommar.

sommar
Sommar, sommar

Jag är så trött på mig själv ibland..Mina tankar far iväg och lika plötsligt som jag hittade glädjen, hittade jag sorgen…maktlösheten, känslan av meningslöst…Varför skriver jag en blogg, varför målar jag och fixar naglarna, varför sminkar jag mig, varför kände jag glädje precis…Lika snabbt byter humöret igen…Är det någon som känner igen detta? Det är så obehagligt, och jag kan inte påverka det. Vad är det som händer?? Det går på ett par sekunder, sedan lika plötsligt så blir jag full av energi igen och glädjen återvänder..Humörsvängningar de luxe…Kan det vara för att vi har satt ut en av de antidepressiva? Det går inte att styra. Visst brukar jag kunna vara ledsen men detta är något annat, det är en stund av totalt mörker…Jag börjar bli rädd, speciellt när jag inte kan kontrollera det och inte vet varför det är så…Du får gärna skriva till mig och berätta om du har upplevt det eller vet någon annan som har..

Det är fortfarande väldigt svårt att fatta att jag faktiskt ska få personlig assistans. Jag Sinnesro_svenska_a4_webhar inte landat ännu…De här veckorna har varit så intensiva, men det har samtidigt betytt så mycket för både mig,Kent och Emil..Jag kämpade inte förgäves, det kom något gott ur det, så trots att det var jobbigt har det varit värt varje minut..Det enda bekymret på himlen är hur vi ska klara oss fram tills att det löser sig med ekonomin…Har du några förslag? Några bra tips på hur vi kan tjäna en slant? Jag måste ändå säga att situationen är enklare när man har något att se fram emot…Horisonten är inte lika svart utan nu finns där ljus, och då är det lättare att kämpa vidare. Det skulle dock vara sååå skönt att få släppa taget och bara leva. Jag får väl trösta mig med att den dagen kommer förmodligen…Fram till den dagen så får jag fortsätta kämpa, så är det bara…

Jag har tänkt väldigt mycket på det där med att börja jobba igen…Jag pallar inte vara hemma utan jag måste ut igen, men ända sedan jag blev amputerad har livet verkligen visat sig från sin sämsta sida och det är lätt räknat hur många dagar jag skulle ha fungerat på en arbetsplats och de är inte många..Jag är inte den som ger upp och det tänker jag absolut inte göra denna gången heller, men jag måste säga att det skrämmer mig lite. Fast någon gång så måste det bara vara vår tur, eller??

Nu tänker jag avsluta detta inlägget för annars blir det för långt igen. Begränsningar är inte min starka sida, som sagt. Kram du fina, finaste…Jag måste ju berätta att vi har växt en del i bloggfamiljen och numera är det över 1800 följare…underbart, oväntat och otroligt är det i alla fall..Och allt är DIN förtjänst..Sköt nu om dig och lova att du kommer tillbaka…Tänk Kärlek ❤ ❤ ❤

9 reaktioner på ”Sommar, sommar

  1. L

    Du pärlar ju. Pärla på och sätt ut till försäljning på blogg, facebook etc.

    Jag tror att du skulle behöva ut och jobba sen, kanske aldrig heltid, men så mycket du skulle orka. Jag tror att dom flesta kan jobba något. Det är att hitta en plats som funkar som är det svåra och i bland omöjligt.

    Tror inte du skulle sätta ut antideppen nu. Varför? Man kan äta dessa mediciner livet ut. Det är som med diabetes, man måste alltid ha insulin. Ibland producerar hjärnan inte tillräckligt med signalsubstans så man måste ta sin antidepressiva medicin. Vad är det för fel med det? Ät och må bra.

    Liked by 1 person

    1. Ja det med pärlor är halva mitt liv men jag har svårt för att sitta just nu..men i skrivande stund så sitter jag faktiskt vid mina pärlor och jag är mäkta stolt…Jag har fortfarande en antidepressiv kvar och de visste ju inte om det var därför jag fick så plötsligt ont i magen…de kollade precis allt när jag blev inlagd nu sist och då hade jag magsmärtor från helvetet och det sista var ifall det inte fungerade med kombinationen av mina mediciner och därför sattes Zymbalta ut..magen har blivit bra efter det..Att jag ska ut i arbetslivet har jag bestämt mig för..läkarna ville att jag skulle sluta arbeta men jag menade på att jag är sjuk i benen och inte i huvudet..Jag har mycket att ge fortfarande…Tack för dina kommentarer..jag gillar de jättemycket och de är informativa och intressanta..Många kramar till dig L ❤

      Gilla

  2. Jag känner så igen mig i det du skrev om att humöret byter! Ena stunden kan jag känna mig jätte glad och sen kan jag helt plötsligt bli jätte deppig!

    Du är stark, kom ihåg det! ❤

    Liked by 1 person

  3. Hej Mia!
    Så glad jag blev att läsa att du får hjälp nu med personlig assistent och färdtjänst och hoppas du får detta snart. Grattis!
    Jag förstår att du vill arbeta naturligtvis måste det finnas ett arbete till dig. Det är mycket värt att ha ett arbete, ibland saknar jag ett arbete men nu efter pensioneringen tycker jag att jag för ett gott arbete som volentär inom kyrkornas secondhandaffär som vi har här i stan, även om jag tyvärr inte orkar arbeta så många timmar som jag gärna skulle vilja göra, men får tänka att det är bra det lilla jag orkar och så kommer jag ut bland lite folk.
    Idag tar vi det lugnt här hemma och har haft ganska bra väder här så vi har varit ute och njutit i trädgården här.
    Kram från Bittan

    Gilla

  4. Glitter

    Hej Mia ,
    Och tack för ditt fina svar !
    Du verkar så ödmjuk mitt i allt lidande. Jag känner respekt inför dig. Vilken kamp du har framför dig och står mitt i….

    Gällande humörsvägningar så känner jag igen mig. I ditt fall kanske det finns en logisk förklaring till dem just nu -eller har du alltid levt med dem innan du blev sjuk ?
    Personligen så skiftar inte mina så tvärt , men iaf från en dag till en annan. Ibland snabbare.
    Det finns ju något som kallas emotionellt instabil personlighetsstörning (läs på om det) och se om du möjligen känner igen dig. Symptomen brukar mildras med åldern och jag tror absolut att jag har ngn form av instabil p-störning men som dämpats med åren. Dock har jag aldrig självskadat eller levt destruktivt. Men en otrygg uppväxt (ofta emotionellt ) sägs ofta vara orsaken till den diagnosen. Idag pratar man ju om ärftlighet i det mesta ,men här vet man att otrygg anknytning spelar in och vidare trauman
    Man har liksom aldrig blivit rätt speglad i sina känslor som barn.
    Oj vad långt detta blev…
    Nåväl. Jag har efter flera år av återkommande depressioner fått diagnosen bipolär 2. Blygsamma hypomana perioder med 5 depressioner på 9 år som har krävt långa sjukskrivningar. Jag har ett bra stabilt och tryggt liv på alla plan men har ändå blivit sjuk!
    Fått depressioner även fast jag stått på antidepressiva.
    Nu har jag ätit Litium en tid och peppar peppar jag tror banne mig att humöret börjar bli jämnare.
    Lider man av plågsamma svägningar så kan t ex lamictal och litium vara en räddare i nöden.
    Finns ju fler men de är väl beprövade.
    Kram !

    Liked by 1 person

    1. Godmorgon, fina….Mina humörsvängningar är för mig väldigt nytt. Visst har jag kunnat blixtra till eller blivit väldigt ledsen ganska fort men inte så här. Stackars dig, så jobbigt med dina depressioner. Peppar peppar ta i trä så har jag än så länge sluppit det. Visst har det funnits perioder då jag inte har mått så bra men oftast har det varit relaterat till något. Tack för många bra tips, ska kolla upp det. Ha nu en underbar sommar dag. Många kramar ❤

      Gilla

      1. Glitter

        Hej Mia,
        Det var absolut inte meningen att jag ville ha medlidande eller ja -du förstår säkert. Tack ändå för din omtanke ☺
        Jag berättade lite om det jag tampas med för att kanske försöka stötta. Eller snarare försöka känna någon slags gemenskap i det som kan vara tufft. Det kan vara skönt ibland tycker jag att inte bara tro att alla andra är så happy happy. Ja du förstår säkert.
        Jag har annars ett bra liv. En gedigen utbildning, ett bra jobb och en fin man och barn. Det har varit stabilt runtomkring mig länge nu.
        Men ändå kan man alltså bli sjuk. Om man har den ärftlighet jag har. Men jag skulle påstå att mina motgångar inte bara ha varit av ondo. Jag har lärt mig mycket både om mig själv och om livet i stort. Jag kan se en hel del positivt med mina depressioner så här i backspegeln. Man mognar. Minst sagt. Och ser på själva livet på ett helt annat sätt.
        Ha en bra kväll du med -så gott det går med smärtan !
        Kram

        Gilla

      2. Hej igen….precis som du så har jag lärt mig mängder, om mig själv, min omgivning och om hur allt kan fungera. Det är rätt som du skriver att jag känner gemenskap och stöd när du berättar. Jag känner mig inte lika ensam. Kram

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s