Hemma igen….

image

Godkväll, vackraste….

Då var jag hemma igen, det gör inget att det blev sent, jag får sova i min egen säng och det betyder mycket för mig…
Det har trots jag varit inlagd en mycket händelserik dag. Jag kan inte berätta varför just nu. Jag fick tillsagt mig att jag inte skulle stressa mer nu. Det är lättare sagt än gjort. Jag räknar dagarna till Kents första lön kommer, då kanske jag kan stressa ner lite. Fram tills dess så måste jag tyvärr lösa problemen efterhand som de kommer.
Jag måste motvilligt erkänna att jag är stolt över mig själv. Minskningen av metadonet har hitintills gått över förväntan, det är tufft, jag skulle ljuga om jag sa något annat…men snart, snart, finaste är jag fri. Sedan hoppas jag att det håller, att det inte tillstöter något nytt. Jag har än så länge märkt skillnad på vänstra stumpen, men det är bara när jag ligger på rygg. Det är bara att härda ut.
Jag fortsätter att plocka fram mina minnen, titta på dem, acceptera att det inte är något jag kan förändra. Livet bakom mig är levt och inget jag gör kommer någonsin förändra det. Jag vill vara lycklig och då måste jag förstå att mina yngre år är borta och förgångna. Minnen som är vackra, stoppar jag tillbaka. Jag har släppt taget, lite åt gången. Snart är jag redo att ta språnget mot det okända, mot framtiden. Jag ska låta det förflutna bära mig framåt. Med de vackraste minnena jag har ska jag ta ett steg i taget. När jag vänder mig om och tvekar ska där vara det finaste, vackraste minne som finns kvar. Minnet som ska viska…gå, nu, du har allt kvar att fortsätta kämpa för. Jag finns kvar här och håller upp dig, jag låter dig inte falla. Det, tillsammans med många nya minnen, ska stötta mig genom resten av mitt liv. Jag finns här för att leva, här och nu. Jag är en stolt mormor, mamma och maka. Jag är älskad för den jag är. Jag kan fortfarande älska. Jag lever!!! Drömmarna finns fortfarande, för fast än jag är sjuk, så drömmer jag. Jag fortsätter min kamp, finaste du. Kampen för livet….
Jag sänder iväg många kramar och tack för att du finns för mig. Jag kan inte, trots jag vill, beskriva med ord hur mycket du betyder. Du får lita på mitt ord när jag säger, att det värt oerhört mycket och att det är du som också gör att jag inte har gett upp kampen. Du och jag hörs snart igen, om du vill….Kärlek ❤ ❤ ❤

2 reaktioner på ”Hemma igen….

  1. Hej kära vän!
    Ja, jag förstår att du tycker det är skönt att komma hem igen. Ja, du får tänka på att du är mormor, Mamma, och du har din ”man” och alla tycker om dig, för den du är:
    Idag har solen lyst hela dagen igen. Jag var till akalla by som det heter där jag bor, man kan fika där, sen har dom hästar, och får, några änder…så man kunde fika där idag Nationaldagen..

    Kram Anki

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s