Kampen för livet….

Hej, finaste…1

Jag mår bättre psykiskt idag, men fysiskt är det katastrof…men nu plockade jag bort tabletten på eftermiddagen, helt och hållet, och jag skulle ljuga om jag sa att det inte känns…Det är tufft..

Med det sagt så vill jag lite förklara hur bloggen har hjälpt mig att hämta styrka. Valet var enkelt, skriv, gråt och berätta om exakt ALLT! Alternativet var att tiga och dö…Jag hade aldrig fixat att hålla allt därinne, inte en chans. Idag blev jag kallad förebild, stark och krigare….Jag är stark när jag måste, för min skull, för min familjs skull…Det finns många som har det så mycket värre än jag, men jag har alltid hatat när folk säger så, för min smärta är det värsta som har hänt mig. Likaväl som att din smärta är det värsta som har hänt dig…Jag känner fortfarande sympati med alla som lider, vad det än må vara..Jag tror aldrig att jag har varit direkt egoistisk..Det är inte bara jag som har fått kämpa…Det är hela min vackra familj, vi har tillsammans gått igenom eld och vatten, vi har gjort det tillsammans…Som Joakim en gång sa, jag struntar i var vi är, bara vi är tillsammans. Det har vi varit, en familj…Nu när jag har blivit drabbad, så har jag fått släppa stoltheten..Stoltheten över att kunna klara mig själv, stoltheten över att inte kunna städa själv..Det var första hindret som jag mötte när jag blev satt i rullstol. det har också varit en av de svåraste sakerna att acceptera…att be om hjälp, det skär i hjärtat fortfarande, när jag inte fixar det jag vill! Att ha mist båda benen har också varit svårt att acceptera, från att till vilja jobba heltid, till att inte kunna vara behjälplig här hemma är fruktansvärt, det går inte att beskriva. Att få släppa rollen som den som alltid gör mest, och bestämmer var saker ska stå, till att få titta på när någon annan gör det. Det har fått mig att känna mig totalt värdelös…Tankarna har funnits att jag inte är värt något överhuvudet taget. Speciellt när jag ser att Kent är så trött. Jag lider verkligen av det, men kan inget göra åt det och det…det är nog det svåraste jag har behövt göra, att acceptera sanningen…

När jag gifte mig, så trodde jag att livet skulle bli en saga…Det blev ingen saga, utan ibland en skräckhistoria, men ibland så har det varit en skimrande saga…ett liv i rosa. Men vi har fått kämpa, med missbruk, mist boende, vänner som har lämnat oss för att någon annan snackat skit, med att mista någon som står så nära att du inte tror du ska överleva själv, med dålig ekonomi, mer missbruk, ja…jag tror att listan kan göra hur lång som helst, men vi har överlevt det tillsammans, starkare än någonsin. Sedan vet du ju att vi har kämpat med min sjukdom i 14 år, numera funktionshindrad och senare tid Emils epilepsi som har blivit sämre, men fortfarande tillsammans….Så om du orkar följa med mer, så har jag bestämt för att ge livet ytterligare en chans, om livet vill ha mig….Med det sagt, så har jag nu påbörjat Nitlotten del 2, det kommer ta ett litet tag, det är många tårar, glädje, lycka, sorg och ilska som ska bearbetas. Att skriva om saker är att återuppleva dem igen…

Att leva livet är hårt och ingen saga. Det tror jag att alla någon gång ska få erfara. Att bli sviken av dina närmsta vänner gör ont, men du kommer över det. Att inte förvänta dig under av livet, är det enda rätta att göra. Var tacksam för att du vaknar varje dag och kan andas. Ha inga förväntningar på varken livet eller dina vänner, så kan du inte bli besviken. Lita på dig själv, du kan. Var rädd om det du har, vörda din familj, visa respekt. Då får du mycket tillbaka…Så, trots att det tar emot, älska dig själv, om du kan, älska din familj…Jag vet att det gör jag…

Kram finaste du, ifrån oss tre. Vi hörs snart igen, om du vill…Kärlek ❤ ❤ ❤

2 thoughts on “Kampen för livet….

  1. hej vännen!
    ja, det regnar än, men det skulle bli lite bättre framöver sa dom på vädret ikväll, det låter väl lovande..? Jag har tittat på en aktion film , men den är så lång, satte mig istället vid datan.

    Kram Anki

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s