Det finns alltid något…

Godkväll finaste ……

Vi närmar oss julafton med stormsteg och det enda jag önskar mig är att få vara hemma. Det blir första gången på 3 år utan varken permission eller inneliggande. 

Jag har funderat mycket på hur svårt det är att vara livsnjutare. Jag tänker på det är många som kommer hem från jobbet och säger, tack och lov, äntligen är det fredag. Det måste funnits något resten av dagarna som var bra. Vi ska alltid göra allting så stort. Det behöver det inte vara, det räcker kanske med ett par småsaker om dagen för att man ska lyfta på mungiporna och känna lycka. En kommentar, det kanske är ett vackert ställe, kanske någon log åt dig. Det finns många saker i vardagen som kan bli precis så lyckliga som du vill. Det gäller att fånga tillfällena. Det är såååå många som har ont i magen över att det snart är julafton. Jag vet precis hur det känns. Kanske är det du som, genom att bara le, skänker en liten trygghet, om så bara för ett par sekunder. Jag önskar jag vore miljonär, då skulle jag skänka så mycket det ens var möjligt. Samtidigt har vi glömt bort varför vi firar jul. Det är egentligen tanken som räknas och framförallt är det gemenskapen. Ingen och jag menar verkligen ingen, skulle behöva vara ensamma. Skänk ett leende, en extra tanke på de som har det värre. Det finns, om man orkar leta lite, flera anledningar till att vara lycklig. Varenda dag kan vara den sista. Tiden vi har till lån, går fort. 

Jag mår hyfsat bra efter den oturliga operationen. Svullnaden med ryggmärgsvätska är kvar och den begränsar tyvärr mig en del. Jag orkar inte sitta uppe så länge jag vill. Jag försöker acceptera det och tänka, det kunde varit bättre.

Kram på dig och ta hand om varandra. Ingen vet vad morgondagen bär med sig. ♡♡♡

2 thoughts on “Det finns alltid något…

  1. Hej fina Mia! Länge sedan sist men jag har inte orkat någonting. Det har gått veckor mellan jag ens tittat åt datorn. 7 veckor med strålning varje dag, cellgifter i dropp fyra timmar en gång i veckan, Instängdheten i strålmasken, såren i och utanpå halsen. Ambulansfärd till intensiven totalt förgiftad. Makens och barnens gråt. Kopplad till dropp 12 timmar varje natt fick inte ens ner några droppar vatten. Nu 8 månader efter cancern upptäcktes kan jag enbart få i mig drycker, ofta kommer de ut genom näsan. Du är den sista människa jag vill klaga inför, det du upplevt kommer jag inte i närheten av. Ville bara förklara. Kram Lena

    Liked by 1 person

    • Kära fina Lena. Det du har och går igenom är så mycket värre. Jag försöker förstå men det är så svårt att ens försöka förstå det du går igenom. Zumbas halsband är klart. Jag ska skicka det när vi får pengar. Du får skriva när du orkar, jag förstår att du inte prioriterar det. Jag skickar mängder med kramar till dig min vän. Jag har tänkt såååå mycket på dig. Kärlek ♡♡♡

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s