Tillbaka igen…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hej, kära ni…

Jag har äntligen fått en annan dator, så nu är det dags att köra igång igen…Jag har saknat det. Jag kan inte lova att det blir varje dag, men förhoppningsvis blir det så. Så here we go again…

Bilderna är lite av varje. Vi hade en underbar julafton och nyårsafton, tillsammans med alla våra barn och barnbarn. Visst blir det mycket, men skulle absolut inte vilja ha det på något annat vis. Jag fick vara hemma ifrån sjukhuset, ingen permission, utan faktiskt frisk. Bara det var en upplevelse i sig. Det var en stor vinst…Jag har verkligen njutit av tiden innan julafton, mycket mys och många tända ljus. Precis som jag vill ha det.

Sedan fyllde vårt lilla mirakel ett år, tänk att så liten kunde bli så stor. Inte för att hon är så stor, men större i alla fall. Hon är verkligen ett mirakel, en kämpe. Vi hade kalaset här hemma eftersom jag sitter i rullstol så är det enklast så och mig gör det ingenting. Tröjan ni ser på bilden gjorde jag till Michelle, det fick bli hennes födelsedagspresent.

Hur mår vi då?? Jo, vi mår bra. Jag blir starkare för varje dag som går och Emil håller sig fri ifrån anfall. Vad mer kan vi begära?

Har du funderat över det här med lycka och leva varje dag som den vore den sista…Det har jag, många gånger om. Hela tiden så strävar vi människor…antingen mot nya mål, lycka, eller det perfekta livet. Alla drömmer om något, ofta en sagovärld…för vem, egentligen, lever det perfekta livet. Finns det någon som är lycklig hela tiden, utan ett enda bekymmer på sina axlar?? Finns det perfekta människor, utan ett enda fel. Jag tror inte det. Alla bär på något och därför fortsätter vi sträva. Blir man någonsin klar?? När man har nått det man har strävat efter, så hittar man alltid något nytt att jaga. Är det inte så?? Jag tror inte på sagor. Jag har inte hittat någon saga ännu med amputerade..till exempel. Vi är som ett gäng åsnor…sätt en morot framför oss och vi försöker jaga fatt den. Själv vet jag många mål jag skulle vilja uppnå, många drömmar som jag vill ha förverkligade…Fast vi egentligen har det hyfsat. Många av mina drömmar kommer stanna där de är och kanske uppnår jag någon av dem. Målen jag har satt upp kommer jag också försöka nå, men det får ta den tiden det gör.

Något jag också har funderat på mycket är att jag förmodligen har levt mer än hälften av mitt liv. Det är en skrämmande tanke…När slutar man vara rädd, egentligen?? Jag funderar väldigt mycket på just hur resten av livet kommer te sig. Det är ingen som kan säga något om morgondagen, men det är nästan omöjligt att leva för dagen. Att inte fundera något på dagen efter, eller dagen innan, för den delen….Fast jag tror att man själv kan påverka mycket av sin lycka. Det är inte pengar som gör mig lycklig. De som anser att pengar är allt, har aldrig varit sjuka på riktigt. Hälsa är viktigare än något…Att leva med ständig smärta är jobbigt. Tänk om jag kunde betala för att bli av med den, då hade pengar varit allt. Jag hade också kunnat tänka mig att betala för att vara smärtfri en dag…En dag av resten av mitt liv, hade varit värt så mycket…

Nu, finaste du..så har jag lite att hitta på. Känner jag för det så hörs vi senare, annars så hörs vi imorgon…om du vill då alltså…Kram och all kärlek till dig ❤ ❤ ❤