En trött dag idag…

Hej, finaste…

Tyvärr har jag inga fotografier att bjuda på idag, så det blir bara text….Idag är en trött dag, jag har inte en aning om varför jag inte kan sova på nätterna längre…Det är sååå frustrerande…Sedan har jag ont i min ena stump och jag har inte en aning om varför. Det är förmodligen stopp igen, men det finns ju inget att göra mer än att härda ut den smärtan. Inre en chans att jag åker in, och inte en chans att jag tänker ta något smärtstillande. Det finns inte på min karta, så är det bara…

Jag har tänkt att börja ringa runt företag nu i veckan och leta efter något ställe att arbetsträna på, men det är inte helt enkelt. Jag måste komma ut. Jag avskyr denna årstiden. Det är så mörkt..inte många soltimmar precis och oftast är det mulet och trist. Det är kanske lite därför jag känner mig så trött. ..

Jag har glömt berätta att jag uppfyllde en av mina små drömmar på nyårsafton…Jag var uppe och dansade till en hel låt med Kent…Jag fick visserligen betala dyrt för det med smärta, men det var värt varenda smärtögonblick…Känslan av att dansa var underbar. Lite av en saga, det där perfekta ögonblicket, med fullständig lycka. Det finns förevigat på film, men tyvärr kan jag inte dela med mig av den här, det är bara tillåtet med fotografier.

Jag har även opererat ut min smärtdosa och en port. Det var en operation i rätt riktning, men som vanligt blev det komplikationer. Porten var kopplad i tunnel till ryggraden och när de drog ut den så läckte det ut ryggmärgsvätska. Så det skulle blivit en dagoperation, men nej…Jag fick stanna över natten och då trodde alla, inklusive jag, att det hade slutat läcka, men tji fick vi. Det fortsatte att läcka inuti magen och huvudvärken gjorde mig ännu mer handikappad. Jag fick en korsett och strikt sängläge, men det fungerade inte så till sist blev det ytterligare ett ingrepp…De gick in i ryggraden och sprutade in mitt eget blod, så det blev en ruva. Så efter en vecka av extrem huvudvärk och sängliggande, blev det äntligen bättre. Bulan i magen hade växt och var ganska stor och den tryckte, samtidigt som det gjorde ganska ont. Någon gång efter det nya året var den borta och jag gjorde operationen i slutet av november. De sa att det var något de aldrig hade sett och varför inte…Det brukar alltid vara så med mig. Det händer alltid något oväntat. Jag hade inte förväntat mig något annat..

Jag tänkte avsluta här för nu, men jag har en del annat att berätta om Emil och skolan, men tänkte ta det i nästa inlägg…Det är så mycket jag vill berätta, men en sak i taget..Så tack fina för du är här och vi hörs snart igen….Kram till dig ❤ ❤ ❤