Hej, finaste…
Tyvärr har jag inga fotografier att bjuda på idag, så det blir bara text….Idag är en trött dag, jag har inte en aning om varför jag inte kan sova på nätterna längre…Det är sååå frustrerande…Sedan har jag ont i min ena stump och jag har inte en aning om varför. Det är förmodligen stopp igen, men det finns ju inget att göra mer än att härda ut den smärtan. Inre en chans att jag åker in, och inte en chans att jag tänker ta något smärtstillande. Det finns inte på min karta, så är det bara…
Jag har tänkt att börja ringa runt företag nu i veckan och leta efter något ställe att arbetsträna på, men det är inte helt enkelt. Jag måste komma ut. Jag avskyr denna årstiden. Det är så mörkt..inte många soltimmar precis och oftast är det mulet och trist. Det är kanske lite därför jag känner mig så trött. ..
Jag har glömt berätta att jag uppfyllde en av mina små drömmar på nyårsafton…Jag var uppe och dansade till en hel låt med Kent…Jag fick visserligen betala dyrt för det med smärta, men det var värt varenda smärtögonblick…Känslan av att dansa var underbar. Lite av en saga, det där perfekta ögonblicket, med fullständig lycka. Det finns förevigat på film, men tyvärr kan jag inte dela med mig av den här, det är bara tillåtet med fotografier.
Jag har även opererat ut min smärtdosa och en port. Det var en operation i rätt riktning, men som vanligt blev det komplikationer. Porten var kopplad i tunnel till ryggraden och när de drog ut den så läckte det ut ryggmärgsvätska. Så det skulle blivit en dagoperation, men nej…Jag fick stanna över natten och då trodde alla, inklusive jag, att det hade slutat läcka, men tji fick vi. Det fortsatte att läcka inuti magen och huvudvärken gjorde mig ännu mer handikappad. Jag fick en korsett och strikt sängläge, men det fungerade inte så till sist blev det ytterligare ett ingrepp…De gick in i ryggraden och sprutade in mitt eget blod, så det blev en ruva. Så efter en vecka av extrem huvudvärk och sängliggande, blev det äntligen bättre. Bulan i magen hade växt och var ganska stor och den tryckte, samtidigt som det gjorde ganska ont. Någon gång efter det nya året var den borta och jag gjorde operationen i slutet av november. De sa att det var något de aldrig hade sett och varför inte…Det brukar alltid vara så med mig. Det händer alltid något oväntat. Jag hade inte förväntat mig något annat..
Jag tänkte avsluta här för nu, men jag har en del annat att berätta om Emil och skolan, men tänkte ta det i nästa inlägg…Det är så mycket jag vill berätta, men en sak i taget..Så tack fina för du är här och vi hörs snart igen….Kram till dig ❤ ❤ ❤
Kampen för livet 
Det är roligt spännande o tragiskt och …..att läsa. Kram. 💝
GillaGilla
Hej Mia!
Jag blev så glad att du skriver på din blogg igen och alltid trevligt att läsa vad du skriver om i din blogg. Men så mycket du får vara med om när det gäller din sjukdom. Jag hoppas du kan få någon plats att arbetsträna så att du kan komma hemifrån för det måste vara tufft att bara vara hemma särskilt nu denna årstid som jag också tycker är så jobbig.
Här har jag haft problem med min rygg men är nu äntligen bättre och går hos en sjukgymnast nu och imorgon skall hon sätta ihop övningar som jag skall göra på deras gym då jag behöver träna upp en del muskler. Det är en så bra sjukgymnast jag har fått och det är den bästa jag haft någonsin som också gör att man känner sig bra.
Ha nu en fortsättning så bra torsdag som du kan.
Kram från Bittan
GillaGilla
Hej! Jag är glad att du skriver igen.
KRAM.
GillaGilla
Hej! Jag ramlade in på din blogg av en slump för några timmar sedan. Sen dess har jag suttit fängslad av dina berättelser omkring din uppväxt, familjerelationer och din sjukdom. Jag är helt förbluffad över allt du gått igenom. Du är ju inte så gammal!!! Vad jag förstår så var inte den sista texten färdigskriven ännu. Det är klart att det är tufft att återuppleva det du varit med om genom att skriva din story. Förr eller senare ska du se att just skrivandet som hjälper dig att läka. ❤
Jag läste också att din son har haft det tufft med epilepsi, ADHD och fått hjälp av BUP. Jag är oerhört ledsen över det du och din familj har gått igenom… Jag förstår att det finns "ups and downs" för er. Jag vet hur det är att ha en son som inte mår bra och som genom en utredning på BUP fick en Asbergerdiagnos.
När jag läste om alla dina besök på sjukhuset, både planerade och akuta, så är jag glad över att vi har det skattesystem vi har i Sverige som gör att de som verkligen behöver hjälp också kan få det tack vare högkostnadsskyddet inom vården och på mediciner. Vad jag förstår så är värken något som du får räkna med mer eller mindre? Hoppas att du får fler positiva dagar än de som är negativa. Skickar massor av styrkekramar!!!
GillaGillad av 1 person
Tack fina Mia för din underbara kommentar. Det har funnits många jobbiga dagar…Jag brukar leva efter citatet, att efter regn kommer solsken, för annars hade jag nog inte överlevt. Så trevligt att du hittade in på min blogg! Jag tänker skriva färdigt Nitlotten del 2, det är ett måste. Samtidigt som jag skriver så bearbetar jag händelserna igen och det behövs…Många kramar till dig och din son…<3 ❤ ❤
GillaGilla