Här igen…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hej, finaste….

Då var det dags igen…för ett nytt inlägg. På fotografierna ser ni vår nya valp, eller rättare sagt Emils valp. Det är en Golden och hon heter Hayley. Hon är lite mer än 4 månader nu och full med energi. Det är förväntat. Hon bjuder på många skratt….Hedda hatade henne från början, men nu skulle hon inte klara sig en sekund utan henne. Visst är det jobbigt, men det är värt varje minut. På ett par foton ser ni vår lilla krigare, Michelle…hon är en aning större nu. Älskade unge..

Vad har då hänt? MASSOR!! Det finns en del som är på den alldeles privata planen som jag inte kan prata om, men det har varit kämpiga månader från december. Jocke flyttade hem med sin flickvän och hennes dotter och det har inte varit så lätt. Det är skillnad på att låna ett barnbarn då och då. När det bor tre personer till hemma så blir det en ansträngning för oss alla. De har gjort slut nu och flyttat..så livet är lite enklare igen. Nu för tillfället så är Sandra med familj här och har varit här i en vecka. De behövde komma hemifrån och det är okej. Ikväll ska vi fira Stefanie här hemma för det är enklast. Sedan åker de hem imorgon och då blir allt som vanligt igen.

Emil har äntligen fått byta skola, han har börjat på Parksskolan. Det har krävts en mängd möten och krigande. Efter jullovet så vägrade han gå tillbaka, men hans skola menade på att problemet inte låg hos dem….Nähä! Kyss mig långsamt säger jag bara. Efter att vi inte gav med oss så hände det…Han fick byta skola…Till och med socialsekreteraren var på vår sida och tyckte inte vi skulle skicka honom till skolan. Så småningom hoppas vi att han kommer in på resursskolan. Efter allt han har gått igenom så har han missat så mycket i skolan och behöver verkligen komma rätt nu. Vi som är vuxna, kan säga upp oss ifrån ett jobb och byta, den möjligheten har inte barn. Det är skolplikt och det är åt helvete fel att en person som är mobbad ska behöva stanna kvar och må dåligt. Jag har så dåligt samvete för att jag inte har gjort det innan. Alla dagar han har behövt gå till skolan med ont i magen, för att lagen säger så…Vi pratade om det på ett möte senast nu i veckan, att när han var liten så gick han med glädje till skolan. Nu hatar han det. I vår tid så måste han ju ha en utbildning, det är oerhört viktigt. Hur ska vi kunna få honom att tycka om det igen? Kommer han någonsin känna sig trygg där?

Mitt mående går upp och ner. Det är ofta jag sitter i fåtöljen och tänker att livet är för jäkla trist, men orkar ändå inte göra något. Det är ofta jag är riktigt trött, men jag tror att det delvis beror på att det har varit väldigt mycket ända sedan jul och det tar lite tid att hämta sig ifrån det. Sedan blir jag trött av att inte göra något, så fort jag har något att hitta på så blir jag per automatik piggare. Det är på gång med arbetsträningen, men vi har inte hittat någon plats ännu. Det är inte det enklaste…Jag är ju inte sjuk i huvudet, det är benen jag är sjuk i. Det finns fortfarande mycket kvar. Jag har mycket kvar att ge.

Smärtan finns hos mig varje dag, men det är något som alltid kommer finnas där. Jag äter inga smärtstillande längre, inga tabletter mot depression….jag har börjat sköta min diabetes exemplariskt och även fått börja medicinera mot höga blodfetter. Det var i och för sig förväntat. Vissa dagar är smärtan outhärdlig men jag ger mig inte. Jag har ätit smärtstillande vad jag ska. Jag hittade mig själv under alla mediciner, men gud, vilken pärs och vilken tid. I somras trodde jag, ärligt, aldrig att jag skulle klara av det. Jag har aldrig gått igenom något så jobbigt. Abstinens är något djävulskt och inget jag rekommenderar. Det tog flera månader innan jag kunde sova. Nu, idag, är det värt det, men inte då.

När det gäller alla mina tankar och funderingar så får jag ta de allt eftersom de dyker upp. Jag ser framtiden som något positivt, ändå känner jag att tiden har stannat upp. Varje dag känns likvärdig, det är vissa morgnar då jag tycker det är kämpigt att ens komma upp ur sängen. Vissa dagar kan jag inte göra mer än sitta och glo, de dagarna är de värsta. Jag har börjat fundera på att det kanske är livsviktigt att medicinera mot depression, men det är funderingar än så länge. Jag försöker att låta bli att tänka och älta för mycket över det som hänt. De tankarna kommer när de gör. Jag har det bra och mår ganska bra….det är positivt. Varje minut, varje timme, varje dag pågår kampen…Kampen för livet!!

Jag lovar inget men ska försöka uppdatera lite oftare….Kram alla finaste, ni är guld värda ❤

11 thoughts on “Här igen…

  1. Sötaste. Förstår att ni måste älska henne. Bra för Emil. Han behöver all uppmuntran. Varför inte anmäla honom till valpkurs. Där träffar han snälla hundar o får självförtroende. Tänker på dig med kärlek. Heja dig. Du är så stark och duktig. Önskar dig en snar förbättring.

    Liked by 1 person

    • Tack fina du. Vi har tänkt anmäla henne till valpkurs. Det är nästan ett måste. Vi kan träna henne en del själv men mycket enklare med vägledning och så kanske han träffar en kompis också. Hoppas allt är bra med dig? Kram kram ❤

      Gilla

  2. Hej!
    Vad roligt att du skriver igen..har saknat att läsa dina fina mail på sidan. Gud vilken söt hund ni har..dom brukar vara barnvänliga hundar. Ja, idag här i sthlm var det sol, senare så blev det tyvärr regn igen, och fortfarande lite kallt i luften.

    Stor Kram

    Liked by 1 person

  3. Hej!
    Har nyligen hittat din blogg, och inte hunnit läst allt men jag måste säga att jag beundrar din styrka. Fattar inte hur du orkar med allt som du råkar ut för + att du har en massa otur också.
    Det sägs ju att man orkar det man måste men jag tycker du är fantastisk. Kämpa på!

    Victoria

    Liked by 1 person

    • Tack så jättemycket, finaste du…Det har varit många tuffa dagar, men jag blir starkare för varje gång. Det sägs att Gud inte ger dig mer än vad du orkar bära, fast jag har slutat tro…Jag kanske ljuger lite ändå, för det är rätt så ofta jag ber….Trevligt att du har hittat till min blogg…Många kramar till dig ❤

      Gilla

  4. Hej Mia!
    Så glad jag blev att du skrivit på din blogg då jag saknat dina rader.
    Vilken fin och gullig hund och bra familjeband. Tyvärr kan inte vi har hund då jag är allergisk
    Här har jag som vanligt värk och nu haft ögoninfektion som varit svår men är nu bra från den.
    Ha nu en trevlig helg!
    Kram från Bittan 💗🌷

    Liked by 1 person

  5. HEJ! Vad roligt att du skriver igen. Vilken fin hundvalp ni har . Man blir så glad av djur. Dom är underbara. Du har verkligen kämpat på bra med allt. Så bra att din son fick byta skola äntligen. Så roligt för honom att få en fin , rolig och busig hundvalp. Det är han verkligen värd. Hoppas att du kan få njuta av våren och av sommaren så mycket som möjligt. Du är värd det bästa. Tack för att du skriver och delar med dig av fina foton på barn och djur. Stor kram från mig till dig. ❤

    Liked by 1 person

    • Tack så jättemycket, fina Agneta. Emil har tjatat länge och till sist gav vi med oss. Det är som du säger att han är verkligen värd det. Jag längtar såååå mycket efter värmen och solen. Allt blir enklare då. Det är du som ska ha tack för att du orkar läsa. Många kramar ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s