Dagarna går…

Hej, finaste….

Ja, dagarna går… Det är bara de sista dagarna, eller rättare sagt i någon vecka som det har varit riktigt tufft. Jag är inne i någon form av depression och jag hittar ingen väg ut. Nu har jag börjat ta antidepressiva  igen, så får jag se om det hjälper. Det är fruktansvärt jobbigt att varenda morgon hitta en enda anledning till att gå ur sängen. Den tanken finns där vareviga morgon….Vad är det för mening att stiga upp ur sängen??? Tankarna går i svart större delen av dagen. Tro mig när jag säger, jag försöker verkligen hitta de små ljusglimtar som finns, fast ibland hittar jag inte ens det…Jag känner mig otymplig, ful och ofräsch….Tycker inget är roligt. Det är inte så lätt att bryta som många tror. Det är inte precis att bara ta sig i kragen och rycka upp sig. Jag önskar verkligen det var så enkelt. Det går liksom djupare, utan jag kan förklara varför. Jag har försökt hitta en anledning till varför mitt mående är så här, men jag vet fan inte….

Besöket hos kärlkirurgen gick bra, det verkade inte vara några förträngningar i artärerna i alla fall. Direkt bestämde jag mig för att handarbeta för att testa. Jag gjorde filten som ni ser på fotografiet. Den blev till Michelle. Nu ska jag plocka fram pärlorna och göra några saker som är beställda. Som jag önskade att jag gjorde det med glädje, som förr i tiden, men just nu är ALLT jobbigt. Alla saker som jag ska göra växer till enorma och höga hinder, ibland känns det minsta lilla uppdraget omöjligt. Jag finner ingen energi eller lust…Fy, fasen vad det är jobbigt att må så här, och inte kunna påverka det över huvudet taget!!

Jag sitter fast och vet inte hur jag ska ta mig ut….

För ungefär ett år sedan delade jag ett inlägg på Facebook, som blev gigantiskt. Jag fick vara med i TV och tidningar, en hektisk period. Efter det blev jag beviljad personlig assistans…Det var en extremt jobbig period innan för de drog in vårt anhörigbidrag och vi förlorade 4000 kr i månaden och då levde vi på min sjukpenning. Nu ordnade det upp sig och det är jag så fruktansvärt tacksam för….Det kan inte ens med ord beskrivas hur tacksam jag är för människor, som jag inte ens känner engagerar sig så mycket. Inlägget delas fortfarande och idag har jag gjort en ny uppdatering om att det är löst. Innan hade jag skrivit det här på bloggen och även på facebook. Jag hoppas att det ska bli synligare nu för det är många som fortfarande undrar hur det gick. Livet blev mycket enklare med det beslutet.

Jag är inte otacksam, jag har enorma mängder att vara tacksam för, fast ibland hjälper inte ens det. Jag behöver mer positivt tänkande och nu är det en omöjlighet…Fast jag försöker kämpa vidare, en dag i taget, ibland en timme i taget…kampen för livet.

Tack för att du läser….Kärlek ❤ ❤ ❤

En reaktion på ”Dagarna går…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s