Kämpar vidare….

20170516_125318

Hej, finaste…

En ny dag grydde..jag slog upp ögonen, funderade en liten stund, sedan kände jag de motbjudande tårarna välla upp till ytan. Tårar av självömkan. Det är avskyvärt att ha medlidande med sig själv. Det finns de som har det så mycket värre, men det kan inte hjälpas…inte idag. Jag känner mig tyngd, svart och väldigt sorgsen…Väggarna som innan känts beskyddande, känns nu påträngande. Jag har svårt för att andas. Till sist drar jag täcket över mig, bestämmer mig för att inte stiga upp…inte just nu i alla fall. Hålet jag sjunkit ner i, är stort, det är gigantiskt. Allt som finns är mörker. Ingen strimma av hopp eller ljus idag heller. Kommer jag gå under innan det vänder?? Finns det ens en chans att vända det?? Långt om länge så stiger jag ändå upp. Dagen blir precis som vanligt. Sitta i fåtöljen, titta på TV, kanske gå ut en runda och sedan gå till sängs….Väldigt inspirerande, eller hur? Nej, inte ett dugg. Det borde finnas mer, men jag finner ingen energi, inspiration eller glädje för att hitta på något mer. Alla måsten är oöverstigliga, det går bara inte, varenda skitsak känns som att springa ett maratonlopp. Hade jag vetat att det var så här jag skulle må efter slutat med de antidepressiva, så hade jag ALDRIG valt sluta. Aldrig i hela helvetet!! Nu får jag stå mitt kast, jag får fortsätta kämpa vidare för min existens, mitt liv…min kamp för livet…

Vovven som du ser på fotografiet är inte vår, vi passar honom för dagen. Han heter Bacardi. Vår Hayley och han leker så det står det härliga till….Hedda tycker mest de är tramsiga och kommer han för nära henne så säger hon ifrån. Hon försöker även skydda Hayley. Hon är för go, min Hedda…Annars brukar hon leka med Hayley, men inte nu när han är här…Det blir lite för mycket för henne. De är ganska mycket större än henne också…Hayley växer som bara den. Den 6:e maj blev hon 6 månader, så lite större ska hon bli. När hon kom så var hon mindre än Hedda. Det är svårt att förstå. Hedda avskydde henne i början, men nu är det roligt att se dem tillsammans.

Det var väl vad jag har att berätta för tillfället. Jag kanske skriver en rad senare, eventuellt skriver jag på Nitlotten…jag får se vad som händer och vad jag känner för..Nu ska jag ta en kopp kaffe och fördriva en timme eller två…

Tack, fina du för att du läser mina rader. Kärlek och kramar till dig ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s