Fortfarande ont..

Godmorgon fina du..

Jag har fortfarande ont. Dagarna blir långa när jag har ont. Jag ska få åka hem idag och fortsätta kämpa hemma. Naturligtvis får jag utskrivet mediciner. En fråga bara, hur fasen ska jag kunna hämta dem. Vi har inte pengar till det. Alltså jag ger snart upp! När oturen väl börjat så fortsätter det! 

Hänget som syns på bilden gjorde jag igår. Jag älskar som sagt hösten och då även vintern. 

Kram kram ❤

Jag bävar inför natten. 

Godkväll finaste du…

Lite spindlar har jag gjort. Smärtorna har varit värre idag. Jag vet att jag ser trött ut, just nu så känns det som jag faktiskt ska kunna somna. Det hade varit underbart! Fick idag reda på att provet på bukspottkörteln var 3 gånger högre än normalt. Då vet jag det. 

Arbetsterapeuten ringde idag, mina efterlängtade stumpstöd är komna. Jag som har längtat så. För några dagar sedan sa jag till Kent, när de var komna så skulle jag vara lyckligast i världen. Jaha, tänk så fort livet kan svänga. I vilket fall som helst så kommer hon hit imorgon så jag kan börja använda dem. Det kommer minska mina smärtor i stumparna avsevärt. 

Emil kom på besök en runda idag. Det är skönt när det kommer någon, får lite annat att tänka på en stund. 

Ibland när jag skriver i bloggen, känns det meningslöst. Visst jag skriver för min skull men skulle vara roligt att veta om någon läser det. Jag är väl ensam här också. Det gör inget egentligen, jag måste skriva för att bli av med lite av mitt kaos. Det är min terapi. 

Jag ska göra ett försök till att sova. Jag knäpper min händer och ber för att morgondagen blir bättre. Jag ber om mirakel, att vårt största problem ska lösa sig. Jag bönar och ber för att smärtorna ska vara mindre. Du får gärna be för mig du också. Du får även skicka en kram. Som sagt jag behöver alla kramar i världen. Jag uppskattar det massor. 

Godnatt älskade du…hoppas du får en skön natt med härliga drömmar. Det är du värd. Kram kram ❤❤❤

Lite ork…

Hej fina du…

Med hjälp av smärtstillande sprutor orkar jag i mellanåt pärla lite. Jag är tvungen för att skingra tankarna något. Det hjälper mig tänka lite mindre på mitt tillstånd. Ibland funkar det inte och då tar smärtorna över allt logiskt tänkande. Tänk att något kan vara så här smärtsamt. 

Jag känner mig djupt deprimerad och funderar ofta på att när jag kommer hem ska vi förändra saker och ting. Det kan vara allt från maten, ekonomin till hundarna. Det kan nog vara så att jag för tillfället överdriver en del. Vi har det inte så dåligt men idag känns det så. Det är inte många positiva saker som finns i huvudet idag. Om jag bara kunde sluta fundera så mycket över allt. Jag känner mig som den ensammaste människan i världen. Jag tycker synd om mig själv. Jag vet att det inte är bra, så länge jag tycker synd om mig själv blir det svårt att ändra tankebanorna. Det känns som jag alltid blir drabbad, att det aldrig tar slut. Det stämmer ju egentligen inte. Jag har mått kanon i några månader, men så fort ett stort bekymmer tornade upp sig så la kroppen ner. Det är inte, och kommer aldrig bli ett litet problem. Det är enormt men jag är inte människa nog till att kunna lösa det. Inte ens i närheten är jag. Det känns som jag håller på att drunkna. Allt jag kan just nu är att försöka andas. Ett andetag i taget, en minut i taget. Tiden läker ju alla sår, sägs det. Jag ber att det stämmer. 

Kram kära du. Skriv gärna en rad eller två…Idag behöver jag alla kramar i världen 😭😭😭