Tanken finns där..

Hej fina du ❤

Ja, tanken finns väldigt ofta hos mig. Jag kan tänka, det här måste jag berätta i bloggen, men plötsligt så är klockan jättemycket och jag är trött. Det är precis så här det är. Tiden springer iväg och jag finns där bakom, famlande och trevande för att hinna ikapp. Stoppa den, få den sakta ner. Anpassa mig efter tiden är omöjligt. Det borde vara tiden som anpassar sig efter mig. Trots jag vet det är omöjligt så försöker jag ändå komma ikapp. Livet rusar iväg och jag hinner inte med. Livet är snabbare än jag. Jag skulle vilja stanna den, precis som man suger på en karamell, den ska vara länge, vara söt och god. Den ska också vara så god att jag vill ha mer. Jag vill ha mycket mer av tiden, ännu mer av livet. 

Jag är helt makalös. Numera, när stumparna säger ifrån och jag inte orkar sitta med mina pärlor längre, kryper jag ner i fåtöljen och där börjar jag virka. Sitta helt stilla fungerar inte för mig. 

Dessa tomtar gör jag nu 

Innan ikväll blev jag klar med detta armbandet. En beställning till en man. 

Jaha, vad har annars hänt sedan sist. Vi har haft äran att ha Jocke hemma ett par kvällar i veckan. Bjudit på lite mat. Kvalitetstid..Och jättemysigt ❤ I går hämtade vi Anton. Det är ju lov. Han stannar väl tills på tisdag. Sedan ska Stefanie få vara här ett par dagar och sedan är det Cornelias tur. Vi hade Carro, Filip och barnen här idag. Stefanie är hos dem nu. Caroline läser ju till kock och idag bjöd hon på älgstek, potatis och mängder med grönsaker. Till efterrätt blev det smulpaj med sommarens bär och vaniljsås. Så otroligt gott…

Ja just det. I fredags var Emil på bio med ett par kompisar. Så skönt att han kan göra något utan oss. 

Visst är han vacker…lille Caspian. Han fick sitta i ”moffas” knä medan Filip var ett snabbt ärende. Drömmen för lillkillen…åka bil, buss, tåg…ja allt, är hans största glädje. När han kör mig i rullstolen och backar så låter han som en lastbil när den backa…pip,pip,pip….Ja han är för go. Det är alla våra barnbarn. Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst. Jag älskar att barnen ringer varenda dag. Det är fortfarande en gåta att man kan älska så mycket och så intensivt. Våra barn skulle kunna göra vad som helst och jag skulle älska dem precis lika mycket ändå. Det är en ära att få ha dem så nära, jag skulle aldrig vilja ha det annorlunda. Det finns de som aldrig träffar sina barn på grund av olika anledningar och det är fruktansvärt. Jag skulle också ge vad som helst för att kunna ringa till himlen och prata med de som jag älskar. Få känna mig liten igen. En mor och fars tröstande ord är svåra att ersätta. Nej nu babblar jag bara. 

Godnatt fina du…Nu är det dags att sova. Vi hörs snart igen. Många, mängder och ännu fler kramar till dig ❤❤❤

Då blev det sent igen..

Godkväll..finaste du❤❤

Jag börjar med en bild på tokiga Hayley. Hon leker med sin ”snuttefilt ”, den fick honmed sig ifrån uppfödaren. Hon är smått tokig i alla sina saker. Hundarna har en egen back där de har sina leksaker. Det är ofta vi plockar upp varenda en och då väntar hon på att vi har plockat upp den allra sista saken, sedan går hon dit och drar samvetsgrant upp varenda en igen. Hennes grisar är hennes absoluta favoriter. Vi har köpt ett antal. Fram tillshon har bestämt sig för att slakta den bär hon den med sig överallt. Hon är för go😊😊

Idag har Carro, Filip och Caspian varit på besök. Vi bjöd på middag och Carro bjöd på äppelpaj med vaniljsås…mums, men egentligen förbjudet. Fast just nu med min kassa aptit så kanske det inte gör så mycket 😊 Som vanligt har jag pärlat. Jag har en rädsla och ångest inför imorgon för förmodligen har inte alla fått det jag har skickat. Det att brev ska komma fram dagen efter är ändrat och det är inte många som vet det. Jag får alltid någon som är besviken eller förbannad över att något inte kommit fram. Jag har aldrig lurat någon och gör så gott jag kan. Jag sitter i regel där från morgon till kväll och sticker jag iväg en runda så har jag dåligt samvete för jag inte är hemma och pärlar. Jag vill göra saker och tycker om det jag gör. Det får mig glömma bort smärtan för en stund. Fast jag vill inte må dåligt över saker som inte dyker upp i tid. Jag vet inte hur jag ska hantera det 😟

En spindel som jag har gjort idag 😊

Detta armbandet har jag också gjort idag 😊😊

Med den bilden önskar jag dig en god natt. Många kramar till dig och vi hörs snart igen…Kärlek ❤❤

Och så var det tankar..

Hallå där, du fina…

Jaha när kvällen och natten kommer så dyker tankarna upp. De tankarna som är förbjudna, som inte ska vara där, de som skrämmer mig. Varför är de där när jag blir rädd för mig själv????

Du vet ordet som jag hatar, ordet som får hela mitt inre sjuda av rädsla. Ordet ALDRIG!!!! Jag är 47 och kan då lätt räkna ut, jag har levt mer än halva mitt liv. Det har vänt nu! Jag går på andra hållet. Jag är närmare döden. Då ögonen ska stängas. Jag ska ALDRIG mer öppna ögonen ALDRIG mer se morgondagen. Det ger mig sådan fruktansvärd ångest! Det går inte beskriva hur dåligt jag mår. Dessutom triggar jag mig själv….tänk, du ska inte finnas mer, du ska aldrig mer få se vad som händer, du ska aldrig mer få leva ditt liv…..dessa tankar gör allt hundra gånger värre. Vem ska leva mitt liv då? Usch säger jag bara! 

Har du några liknande tankar? Från det till något helt annat. Du vet ju såklart att jag inte har några ben….det är oerhört jobbigt ibland. En sådan sak är duschen. Jag kan inte köra den stolen själv och är därmed tvungen att be om hjälp. Jag mår skit av att vara beroende av någon annan på det viset. Visst, det borde vara en självklarhet att be om hjälp eftersom Kent jobbar som min personliga assistent. Fast det är ingen självklarhet, inte ännu, och jag funderar på om det någonsin blir det. Mitt liv skulle aldrig fungera utan hjälp. Jag försöker vara samma ödmjuka, positiva och glada person som innan men ibland fungerar det inte och jag blir världens gnälligaste person…Vad fasen är det? Jag mår fruktansvärt dåligt när jag har gett Kent skit för allt han gjort. Varje gång lovar jag mig själv att det inte ska hända igen, men likt förbannat gör jag om det igen…Jaja det blir kanske bättre.. Det är detta som är Kampen för livet….

En nyckelring som jag har gjort på Hayley


Nu ska denna kvinnan försöka sova. Många kramar till dig, du och jag, vi hörs snart igen ❤❤❤