Vem är Mia?

 

jag
Jag igen, sminkad

Att göra reklam för mig själv, är inte min starka sida, precis. Det har aldrig varit enkelt och det blir det inte nu heller. Jag ska försöka ge dig en rättvis och snabb beskrivning på vem jag är.

Jag tittade in här för någon dag sedan och konstaterade snabbt att jag hade inte uppdaterat denna sidan alls på ett år. Dåligt. Så därför gör jag om helt och hållet. Gör om och gör rätt. Det ska jag försöka…

I den andra texten hade jag skrivit väldigt mycket om mina ben, amputation, sjukhusvistelse och hemgång. Det var min historia, kan jag säga….Nu känner jag dock att det kan du läsa tillräckligt om i mina inlägg. Där finns ju allt berättat från början till nu. Denna sidan borde enbart förklara vem jag är, just nu. So here we goes…..

Jag är för det mesta väldigt glad, och som barnen brukar säga, du är tokig, mamma, det är en bra beskrivning på mig. Tokig. Jag älskar att skratta och att få andra att skratta, därför spelar jag allan ibland…Så positiv är jag i alla fall. Jag har min humör i behåll, trots allt jag har gått igenom. Jag ser hellre ljuset än mörkret. Det har varit många kommentarer under vägens gång, och inte en enda har varit negativ. Du som läsare har stöttat mig enormt. Det har varit ord som, hjälte, kämpe och många har läst nitlotten för att sedan skriva att det inte gick att sluta läsa och att det inte fanns tillstymmelse till självömkan. Wow, vilken blogg du har, är också något som har peppat mig att fortsätta. Min kamp för livet är inte enbart min längre, utan det är din också. Att ha så många läsare som står vid sidan om mig och hejar på, har hela tiden gjort att jag har orkat vidare. Det är du som har hjälpt mig vidare i min kamp.

Jag är numera 45 år ung och jag sitter som du säkert redan vet i rullstol. Jag har amputerat båda mina ben och i skrivande stund så väntar jag på att kunna gjuta hylsan till det vänstra benet och efter det så kommer träning. Jag ska lära mig gå, igen. Det som kommer ställa till det för mig och vara rent avgörande för att jag inte kommer kunna gå någon längre sträcka är sjukdomen som ställt till det från början, mina kärl. Jag har varit kärlsjuk sedan 2002, lika länge som Emil är gammal. Emil är vår minste son och han fyller 14 år nu i februari. Vi har 3 barn till, och det är Caroline som är 25 år, Sandra som är 24 år och sen har vi en son till, Joakim som är 22 år. De som är vuxna har flytt hemmet, så nu har vi bara Emil kvar. Caroline och Sandra har egna barn, våra älskade barnbarn. Läser du mina inlägg så handlar mångt och mycket om just våra barnbarn. De är ofta hos oss, ibland nästan för mycket, men vi älskar de till himlen och tillbaka. De gör vårt hem mer levande.

Vårt liv har hela tiden varit kantat av svårigheter, du kan läsa om det i fliken Nitlotten, och det har gjort oss mycket starkare. Vi, Kent och jag, har varit gifta i 26 år. Det är lång tid och jag är superstolt över att vara en del av en kärnfamilj. De tycks vara ett utdöende släkte. Tillsammans med Kent så har jag fått skapa nya traditioner för att min barndom är raderad. Mina första riktiga minnen är när jag är 15-16 år och vad som hänt innan dess är för evigt, tror jag, borta. Det känns tufft att ha förlorat så många år, inte rättvist helt enkelt, men jag tror att det har format mig som person. Ibland agerar jag på ett sätt som jag inte borde, eller som jag inte känner igen, och då kommer det förmodligen ifrån min uppfostran. Det skulle vara roligt att kunna ta barnbarnen i knät och berätta om sin uppväxt. Nu är det som det är och jag känner att fast det förmodligen finns vägar att ta reda på vad som hänt, så vill jag nog ändå inte veta. Har min hjärna valt att sortera bort det så kan det inte vara roliga saker som inträffat, så det är nog lika bra att det får ligga i träda.

Som sagt så är jag både mor och mormor. Jag är precis lika stolt över båda titlarna. Jag kan säga med resultatet i handen, att det har inte varit enkelt att vara mamma. Med den titeln kommer ett enormt ansvar, du måste vara ett bra föredöme för dina barn. Det har jag inte levt upp till. Jag är fullt medveten om det. Jag har ändå gjort mitt yttersta för att våra barn ska ha haft det så bra det har varit möjligt. De har fått äta sig mätta varje dag. Det är andra saker som inte alltid varit så bra, det finns också med i nitlotten. Min tid som alkoholist har garanterat påverkat våra barns mående och även deras framtid. Det är inget jag är stolt över och det finns inget jag kan säga till mitt försvar. Det har hänt och hade jag vetat vad jag vet idag, så hade det aldrig hänt. Tidsmaskinen är ännu inte född.

Jag har, precis som alla andra, en dröm. Min dröm är stor och kommer nog aldrig bli verklighet. Jag drömmer om att bli ekonomiskt oberoende, att kunna unna mig exakt vad jag vill utan att fundera på konsekvenserna. Hade jag sedan blivit mångmiljonär, ja då hade jag förmodligen köpt en enorm gård, med mängder av djur. Det hade jag inte kunnat sköta själv såklart, utan då hade jag fått anställa personal. Jag hade investerat i något smart så att avkastningen var så hög att jag aldrig, någonsin skulle bli fattig igen….Ja, visst hade det varit underbart, men min tur här i livet så har jag redan förstått att den drömmen alltid kommer förbli en dröm.

Som du säkert redan förstått så är min familj prioritet nummer ett. Jag lever för min familj och skulle offra mitt liv för min familjs skull. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan varken, Kent, barnen eller barnbarnen. Därför kan jag sätta mig in i den situationen hur det känns att vara barnlösa när man verkligen vill ha barn. Det är naturligtvis ett fritt val att skaffa barn. Jag drömde om det redan som tonåring och min högsta vinst i livet är våra barn. Så jag är lyckligt lottad även om vi gått igenom lika mycket i vårt liv, som andra inte går igenom på en hel livstid. Jag skulle göra samma sak igen om jag blev tillfrågad, fast då hade jag förändrat en del andra saker förstås.

Nu tänker jag inte skriva mer på denna sidan, då jag föreställer mig att antingen så vet du vem jag är och är följare på min blogg, eller har du efter läst detta blivit så intresserad av att veta mer, att du går in och läser mina inlägg från början. Se vad jag kunde, jag gjorde reklam för mig själv.

Innan jag avslutar så  kan jag också berätta att jag är ödmjuk, rättvis, men väldigt envis och ganska snarstucken. Det går fort över dock, så långsint är inte min visa. Fast jag kan vända humör på ett par röda utan egentligen veta varför det är så. Konflikter är inte heller min melodi och därför håller jag långt därifrån. Blir det ändå gnabb på något vis, så är jag diplomatisk. Min rädsla för bråk, ligger i min barndom. Det är inte alltid positivt att vara konflikträdd. Det är väldigt enkelt att trampa på mig, tyvärr. Så där, nu vet du allt om mig.

Tack, finaste du för att du tittade in. Jag har ingen gästbok, så det hade varit trevligt om du ville skriva en kommentar när du läst denna texten, bara så att jag vet att du har varit här.

Många kramar fyllda av kärlek, sänder jag till dig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

14 reaktioner på ”Vem är Mia?

  1. Ellinor

    Hej
    Blev nyfiken efter att hamnat på din sida. Är det Mia L från Knislinge (Haraberga) Läser och inser hur lite man fattat som yngre 😦 Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ordnar sig till det bästa för dig. Du får gärna skriva en rad el två om du har lust och känner för det. KramiZ

    Gilla

  2. Caroline

    Hej Mia! Jag ville bara lämna en liten kommentar, eftersom du skriver att du gillar att få kommentarer och respons. Jag är så glad att jag hittade din blogg. Jag blev berörd direkt och kände att detta kan jag inte bläddra förbi. Du skriver så öppet och ärligt. Man märker att du skriver direkt från hjärtat.

    Hoppas kunna hjälpa dig och din familj. Vet hur det är att behöva vända på slantarna och inte känna att man räcker till. Är uppväxt i en stor familj med en arbetslös mamma. Och det var många gånger man fick panta burkar för att få ihop de sista kronorna till en mjölk eller ett bröd. DEN biten av din liv kan jag förstå och känna med dig. Men det du fått gå igenom med din sjukdom, amputeringarna och smärta kan jag inte ens föreställa mig. Du är en sån fruktansvärt stark människa som försöker hålla modet uppe trots allt och delar allt detta med oss läsare. Kom ihåg att vissa dagar får man lov att känna sig uppgiven. Du är bara människa! En väldigt godhjärtad människa, mamma och hustru verkar det som.

    Stor kram från Caroline i Malmö

    Liked by 1 person

    1. Tack fina fina du för dina underbara ord. Ja jag tycker om när ni skriver några rader till mig då det ger mig en chans att lära känna mina läsare och det är stort. Så tråkigt för dig att det har varit så tufft med pengar när du var liten. Ja alla föräldrar försöker lösa det på det sättet som är möjligt. Dina värmande ord gör mig glad och jag känner att min morgon genast började bättre än den förra och det är din förtjänst. Sköt om dig nu fina Caroline. Fint namn förresten, min äldsta dotter heter också Caroline. Jag skickar kramar din väg fyllda med glädje. Vi hörs snart igen. ❤ ❤ ❤

      Gilla

  3. Nu har jag läst om dig din historia och berättelse om livet och dess motgångar. Du är numera min stora förebild ❤ Kämpa som du gjort och fortsätt med vilan för det är under den som våra kroppar läker. Ta hand om dig så hörs vi snart igen.

    Gilla

    1. Tack så mycket fina du. Ja det tänker jag göra när jag kan, för vila måste jag. Nu när jag ligger inne så skulle jag kunna vila hur mycket som helst men det går inte. Många påskkramar till dig ❤ ❤

      Gilla

    1. Det gör det alldeles säkert. Det viktigaste är att fortsätta vara positiv. Samla så många gulddroppar man kan varje dag och när allt känns extra tungt så kan man använda de för att förstå att man är lycklig.

      Liked by 1 person

  4. Charlotta

    Hej!
    Har läst din blogg och tycker att du är så stark! Det finns en värme i dina ord trots allt svårt du varit med om.
    Tack för det du förmedlar och delar med dig av!
    / Charlotta

    Gilla

  5. Veronica

    Hej!
    Jag vill tacka dig för att du delar med dig av ditt liv. Ett ännu större Tack för att vi får ta del av ditt positiva tänkande. Jag är fascinerad vad du hunnit med i ditt liv både bra och dåliga saker. Du är en inspiration med din kämparglöd.
    Veronica

    Liked by 1 person

    1. Tack så oerhört mycket, fina du. Det är just sådana här kommentarer som gör att jag orkar kämpa vidare. Så, tack ännu en gång. Mängder med kramar till dig 💖❤💖❤💖❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s