Så var det kväll…

Hej, eller godkväll kanske jag ska säga. Så är det kväll. Trött och sliten som bara den. Jag har ju inte skrivit på ett tag innan idag men efter jag kom hem har det varit full rulle. Första helgen var det hyfsat lugnt. Jag tog Cornelia och Caspian till en affär med många billiga saker. Tiger heter den, så lät jag de välja varsin sak. Emil stack iväg till en kompis. Han tog sin dator med sig så på söndagen fick jag hämta honom med permobilen så han fick hem den igen. 

Skolan fungerar nu sådär för Emil. Mycket tjafs på morgonen igen. Fast vad kan vi begära. Han är ju tonåring. Vi kämpar på 😊

Veckan efter jag var hemma kom Sandra och deras tre barn hit på torsdagen och stannade till på söndagen. Dock stannade Paddy hemma. Han jobbar alltid. Det är mysigt att ha dem här men ibland blir det mycket. Anton är nu värre än någonsin, han får extrema utbrott och det har bara blivit värre och värre. Naturligtvis är han under utredning på BUP. Nu har även hans skola reagerat. De klarar inte av honom. Mitt hjärta håller på att brista ibland. Han mår ju inte så bra.  Även om hela familjen lider så lider han nog mest. Måste säga att Sandra och Paddy är jätteduktiga❤ Ja för sjutton, det har jag glömt att berätta. Caroline har kämpat för att få en utbildning och äntligen fick hon chansen. Med goda referenser från sin praktik så fick hon en plats på en kockutbildning. Jag är såååå stolt. Hon har verkligen fått kriga för att få det hon har idag. ❤❤❤ Hon har också hittat en fantastisk pojkvän. Han är underbar med barnen. Så roligt. 

Sådär, nu kom jag ifrån ämnet. Även våra andra barnbarn fick naturligtvis sticka till Tiger och välja något. Jag kan säga att på söndagen när de åkte hem var jag trött. Vår lilla krigarprinsessa lever verkligen livet. Hon är makalös på att klättra upp på saker. Ibland får jag bilder från Sandra när hon sitter på ett ställe som inte är normalt som på dessa bilderna 

Visst är hon söt. Kommer du ihåg hur liten hon var när hon kom. Född i vecka 25, vägde 450 gram. All oro vi ständigt bar på och Anton och Stefanie fick i stort sett bo här. Det var tufft. Är du ny på bloggen kan du gå till arkivet. Hon föddes 17 januari 2016. Jag är så ta för det gick bra. Den lilla familjen har också gått igenom mycket. Vi stöttar så gott vi kan. 

Jaha, igen på villovägar. I alla fall så förra helgen passade vi lilla Caspian. Lite mys och mängder med bus. Han fick även sova över från onsdag till torsdagen för Carro och Emil var och kollade på bio och det blev så sent att han somnade. Kent var på bågskyttet. Så Filip, Carros pojkvän, höll mig sällskap. Så då är jag i nutid då. Jocke och Erica har varit här ikväll och käkat lite mat. De har också det lite tufft sedan hon voltade med vår bil. Det har tagit på deras ekonomi. När mina barn har det jobbigt, lider jag. 

Den här nyckelringen har jag gjort idag. Efter Kent och jag varit och handlat fick jag så fruktansvärt ont i mina stumpar så avslutade lite tidigare ikväll 😦

Även denna har jag gjort idag. Jag försöker låta bli att tänka på mitt handikapp. Detär svårt ibland och därför är jag glad för att jag har mina pärlor. Gå gärna in på min andra sida och kolla Mias Pärlor 

Usch nu blev det ett långt inlägg. Det är dags att säga godnatt nu. Vi hörs snart igen. Många kramar till dig 😊💖😊

Dags att bruka lite allvar….

Hej, finaste du…

wp-15076255993021066384604.jpg

 

Ja, det är dags att bruka lite allvar med skrivandet. Jag känner mig ofta stressad över mina beställningar men det är ju inget företag, så måste försöka lugna ner mig. Jag och Sandra har i alla fall startat en insamling till Cancerfonden. Det går att köpa båda änglarna och smycket, HOPE, om du är intresserad av att stödja insamlingen. Smycket hope, kostar 50 kronor, 40 kronor skänker vi vidare. Det går att få dem som örhängen och nyckelring också. Änglarna kostar 100 kronor, 70 kronor skänker vi vidare. Skriv en rad här så ordnar vi det. Vill du följa insamlingen så finns den här Mia och Sandra

Det är snart Halloween och naturligtvis så har jag hängt på det. Jag har gjort ett par örhängen.

wp-1507624835710-969702231.jpg

Jag älskar ju hösten som du vet. Det är oerhört skönt att vara hemma igen. Nu mår jag bra igen. Det är fruktansvärt att ha bukspottkörtelinflammation. Det gör ont. Så jag blev lite efter med mina beställningar, men så är livet. Jag har funderat mycket på ordet, ALDRIG, det är ett ord som skrämmer livet av mig. Att aldrig mer få göra något har en skrämmande faktor. Ibland kommer de tankarna. Som att aldrig mer få följa ett barn till första skoldagen, aldrig mer få känna gräset under fötterna, ja, det finns många aldrig. Det mest skrämmande är döden. Tänk att ALDRIG mer få öppna ögonen. Vad händer då? Usch, hemska tankar!

wp-150762494966883104923.jpg Här är ytterligare en beställning, denna gång på ett armband. Det är så roligt och mitt lager med pärlor växer hela tiden. Det är så fruktansvärt skoj när kunderna får sina saker, de kommentarerna och den glädjen. Det är det som gör att jag fortsätter..Nu är det dags att fortsätta pärla lite…

Skriv gärna en rad, jag älskar det. Vill du delta i insamlingen så skriv en rad så fixar jag det.

Många kramar till dig, så hörs vi, eller hur?

Fortfarande ont..

Godmorgon fina du..

Jag har fortfarande ont. Dagarna blir långa när jag har ont. Jag ska få åka hem idag och fortsätta kämpa hemma. Naturligtvis får jag utskrivet mediciner. En fråga bara, hur fasen ska jag kunna hämta dem. Vi har inte pengar till det. Alltså jag ger snart upp! När oturen väl börjat så fortsätter det! 

Hänget som syns på bilden gjorde jag igår. Jag älskar som sagt hösten och då även vintern. 

Kram kram ❤