God jul och gott nytt år ❤

Hej finaste du ❤❤

Vi fick åka hem några timmar igår. Jag hade verkligen sett fram emot det. Träffa resten av familjen och bara mysa. Det var svårt att hitta julkänslan och koppla av. Jag gjorde så gott jag kunde. Vi åt julmat och sedan skippade vi det söta, för Emils skull. Han får äta lite sötsaker senare när han har lärt sig sin kropp men just nu är det väldigt strikt. Även hur många kolhydrater han ska äta. Allt gick bra fram till kvällen då vi närmade oss tiden då vi behövde åka in. Då blev han skitförbannad och sedan ledsen. Han grät, sa att han hatade sitt liv inte och att han inte orkar mer. Jag höll på gå i bitar. Han måste såklart få lov att vara både arg och ledsen men jag känner mig så maktlös när inget jag säger kan trösta. Han säger att han är ful och fet och det är han verkligen inte. Visst är han lite överviktig men det kommer kosten och motionen hjälpa honom med. Han tror inte på det. Mitt mammahjärta håller på att gå sönder. Jag, eller rättare sagt vi, måste orka. Gå upp varje morgon och sedan andas, det måste jag göra varje morgon och därifrån får jag ta det. Ibland får jag försöka en timme i taget och ibland någon minut fram tills jag känner att jag är ovanför ytan igen. Jag måste, för Emils skull, gråta i tysthet över alla sakernas jävlighet. Behöver jag skrika får jag göra det i kudden när han inte ser. Inte en chans att han ska få se hur jag egentligen mår. Ibland blir det övermäktig och jag får sådan fruktansvärd ångest, över allt. Vi har haft många möten och tider innan. Nu lägger vi till detta också. Naturligtvis så missade jag tiden till vår budgetrådgivare. Ett otroligt viktigt möte. Så är det, vår prioritet var Emil, såklart. Nu kommer det dröja innan jag får en ny tid igen. Vi hade, samma dag som vi åkte in haft ett möte med skolan, där både Kent och jag kände att skolan kommer ställa upp till 100 % på Emil och vi hade en plan. Nu vet jag inte en om vi ens är hemma till skolstarten. Detta plus alla andra saker som måste ha en lösning. Jag drunknar…Det är så oerhört svårt att försöka få sakerna att falla på plats.  För några veckor sedan så skrev jag just det att varenda gång jag känner att vi äntligen kan andas ut och känna harmoni i tillvaron så dras benen undan igen. Var går vi härifrån. Var tar livet vägen nu? 

Jag bjuder på några bilder i vanlig ordning. Vi hörs snart. Många kramar från mig ❤❤❤

Varför är det så här 

Idag har varit en mycket tung dag. Ännu en gång fick jag höra att han kände sig ensam, att han alltid kommer vara det. Det skär som knivar i mitt hjärta. Inga vänner, inga mor/farföräldrar som kan finnas där. Inget julkort till honom. Känner mig så tung😢 länge sedan jag mådde så här dåligt. Tårarna bränner bakom ögonlocken men vill inte visa hur ledsen jag egentligen är. Vår redan ansträngda ekonomi blir inte bättre för det är jul….

Du vet de där glädjedropparna jag samlar för att hitta ljuset…de är borta. Det är svårt att hitta något positivt i detta och tro mig när jag säger, jag försöker 😢

Vi hörs snart igen. Många kramar till dig ❤❤

Det är mycket nu 

Hej vackraste vän ❤❤

Ja hur börjar jag ens. Vi ligger inlagd på på sjukhus. Emil har fått diabetes också 😢 I måndags kväll så sa han att han var törstig hela tiden och inte kunde släcka törsten och då tog jag ett blodsocker på honom,  mest för att lugna mig själv och även Emil. Döm om chocken jag fick….mätaren stodpå high. Vi tog om det 2 gånger till för jag ville inte tro på mätaren. Vi tog Kents blodsocker också men det stämde. Det blev att åka in till akuten och där mätte de också och fortfarande High. Senare visade det sig att han hade 37 i blodsocker. Normalt ska det vara mellan 4-6. Vi blev inlagda med en gång och här är vi nu. Emil blev först skitarg och sedan ledsen. Han har ju liksom redan både epilepsi och ADHD. Mina känslor och tankar ska vi inte prata om. Jag är såååå trött. Kan knappt tänka klart. Vi fick idag besked på att vi får komma hem någon timme på julafton men vi får inte sova hemma 😢 Hur många timmar får vi reda på imorgon. 

För de som är troende, det går inte ihop för min del. Hur fan kan i så fall Gud tänka?  Kan han inte sprida ut det på flera familjer, måste han ge oss allt. Det känns som jag drunknar. 

Bara detta att räkna ut hur mycket kolhydrater det finns i det han äter. På morgonen ska vi räkna på en summa för att ta insulinet. Dessutom måste vi räkna annorlunda om hans blodsocker ligger över 6. Då räknar man först hur många enheter han ska ta för att korrigera det, sedan måste vi räkna ut hur mycket enheter som behövs för att korrigera kolhydraterna. Det är klart att jag försöker hålla skenet uppe för Emils skull men det är svårt att hitta något positivt i tillvaron för tillfället. Jag brukar alltid säga att det finns alltid något att vara positiv över. Just nu funderar jag på om det finns något positivt med att även han har fått diabetes. Jag skulle vilja skrika….Varför i helvete vi! !!!!!

Vi hörs snart igen. Delar någon bild på Emil som idag har varit och simmat med Kent. Önskar dig en bra kväll. Många kramar från oss till dig ❤❤❤❤