Bloggen

Inget idag

Godkväll finaste ❤️❤️❤️

Idag blev det ingen behandling. Jag har tillbringat mer eller mindre hela natten på toaletten. När jag kom hem så ramlade jag i sängen. Absolut ingen ork kvar.. jag fick inte mer en matbutik och hela kroppen slog bakut. Redan till lunch, på sjukhuset, spydde jag. När jag ramlat i sängen så frös jag och hela kroppen gjorde ont. Innan jag somnade, blev det en favorit film, Walk the Line. Sedan sov jag mer eller mindre hela kvällen. Det kan vara behandlingen men det kan också vara något som smittar. Därför kände jag att det var bättre att stanna hemma. Jag hade inte orkat heller. Bara att ta sig upp ur sängen var en bedrift i morse. Smärtorna var fruktansvärda. Dessutom har jag lyckats dra ut nålen i port a cathen. Jag vaknade med den i handen i morse. En jäkla tur att jag inte hade stuckit mig. Den nålen är absolut inte, att leka med. Den är lång. Det måste den ju vara. Porten sitter en bit in.

Jag får ringa avdelningen imorgon och höra vad de säger. Om vi ska köra den sista behandlingen imorgon eller avvakta. Jag har för mig att man måste börja om. Det vill säga om det tar för lång tid mellan. Jag har inte någon lust att köra 3 dagar igen. Inte under några omständigheter. Jag hatar verkligen det.

Nu ska jag släcka ner i lyssna på boken. Otroligt nog så är jag trött, trots jag har sovit större delen av dagen.

Godnatt kära vän ❤️ Vi hörs snart igen ❤️❤️❤️

En dag gjord, 2 kvar

Godkväll, finaste du ❤️

På bilden är det mina älskade fantasi bilder. Jag behöver verkligen dem, speciellt nu.

Idag var första behandlingen. När jag kom och nålen var satt, jag har port a cath, så var där inget backflöde. För dig som inte vet vad det är; det är en port som är inopererad för att man ska slippa sticka mig. När de nu inte fick något backflöde så blev jag skickad till röntgen. Den visade på, en så kallad, fibrinstrumpa. Det är ett stopp i slangen. Fast det går ju att spruta in. Jag ska få propplösande på torsdag efter behandlingen. Skönt att det inte var allvarligare.

Behandlingen kom igång vid elva. Dagvården stänger halv 5, så jag fick flytta in till medicin avdelningen. Så det blev en lång dag idag. Jag var hemma vid 6-tiden och jag kröp ner i sängen med en gång. Jag är helt slut. Det blir att ta nya tag imorgon. Hade det inte varit för att jag vet att smärtan blir bättre så hade jag aldrig gjort det. Det är smärtsamt, riktigt smärtsamt! Det är tur att det bara är 3 dagar!

Nu ska jag krypa ner under täcket och lyssna på boken. Jag hoppas att smärtan håller sig stången inatt. Det hade varit underbart att få sova.

Jag tycker inte om att visa bilder på mig själv men ikväll bjuder jag på det. Jag avskyr verkligen mitt utseende.. det är inte så mycket man kan göra åt det..

Godnatt kära vän ❤️ Vi hörs snart igen 🌷🌼🌼

Suck, sova är överskattat

Hej finaste ❤️

Fotot är litet men jag hoppas att ni ser ändå. På första fotot ser ni vår stora hund, Hayley. Hon sitter på armstödet för att se Kent. Hon brukar göra så när någon går. Denna gången var det Kent som gick till träningen. Det roliga är att Hedda, vår lilla hund, brukar sitta bredvid. Jag hann bara inte fotografera innan hon stack ner. Sedan hänger de ihop som ler och långhalm. Hedda brukar ligga på Hayley. Annars brukar de hålla avstånd till varandra men när någon är iväg så är de så här närgångna. De är för roliga.

På det andra fotot ser ni Alexander. Jag glömde bort att fotografera när vi var iväg igår men ett foto tog jag i alla fall. Det var riktigt mysigt att bli bjuden på middag igår. En pratstund med skratt är värd så mycket. En kväll som denna kan förändra måendet i ett par dagar.

Här ser ni närheten mellan dem. Ja de är för söta. Jag älskar dem så mycket. Hade jag bott på en gård med benen i behåll så hade jag haft mängder med djur. Det har alltid varit min absolut största dröm. En dröm som jag nu inser, aldrig kommer bli sann. Kent har inte samma intresse för djur och det respekterar jag. Jag har växt upp med hästar omkring mig. Jag började rida när jag var 3 år. Jag slutade när jag var gravid första gången. Senare skaffade vi häst på foder. När Emil var född, följde han med till stallet i vagnen. Sedan, samma år som han föddes, bröt min sjukdom ut.

Nu skulle jag ge vad som helst för att känna doften, höra hästarna tugga sitt hö, känna deras varma päls med handen. Jag älskade att rida ut i skogen, tidigt på morgonen, vintertid. Gräset krasade under hovarna, träden var vita av frost och luften var kall och klar. Det var verkligen mindfulness. Jag kan inte minnas många stunder som var så full av lugn och ro. Själen, ja hela kroppen, var så avkopplad.

Var är mindfulness för dig?

Jag sitter i vanlig ordning i sängen och våndas inför natten. Jag bara måste iväg imorgon bitti. Det kan ju förändra min smärta. Visst är det 3 dagar fyllda av smärta, huvudvärk och illamående. När det är gjort så är det fritt i 6 veckor.

Nu ska jag lägga mig och lyssna på boken. Jag tänkte höra också, du måste säga till om jag har för mycket foto. Jag tycker det är roligt att visa upp dem men det är kanske inte alla som tycker det.

Godnatt kära vän ❤️❤️ Vi hörs snart igen 🌷🌷🌷