Jag måste bara förklara…

1

Hej, finaste…

Jag måste börja med att förklara en del…Jag har fått en del frågor ifrån en läsare, och det är helt okej, fråga måste man få göra…Och när jag skriver att vi lever för dagen, så är det verkligen så. Jag skapade denna bloggen för att jag ska använda den som terapi, som en dagbok, någon som kan hantera alla mina känslor..även om bloggen inte kan svara mig, så har den alltid gett mig utrymme för att må lite bättre. Så fort jag sätter ord på mina känslor, händelser osv…så mår jag bättre. Den är mitt sätt att överleva, helt enkelt. Så när jag skriver om vår ekonomi, så är det INTE för att få ihop pengar till saker som jag inte har råd att unna mig, utan det är ord i ren och skär sorg, ilska, ledsamhet…ja, allt du kan tänka dig. Vi har haft det tufft några år, men aldrig som vi har det nu…Det beror ju delvis på att vi inte får anhörigbidraget längre…Vi har fått väldigt mycket beröm ifrån just sociala myndigheter att vi är extremt duktiga som fixar det, Prisma som är en behandling för hela familjen, där har vi lärt oss hantera Emils ADHD, de lär ut verktyg som vi har kunnat använda..de sa att vi var väldigt engagerade och duktiga föräldrar och det vi hade var sällsynt..Jag skriver väldigt mycket om obehagliga känslor och händelser men för mig är det livet…Så, ni, fina och otroliga medmänniskor som är här varje dag och läser, och för er som har hjälpt oss genom denna svåra tiden…jag har ALDRIG samlat ihop pengar för att unna oss något. Varenda krona som har satts in har gått till mat och ibland toapapper…Jag skulle aldrig lura någon, det är inte min stil alls…Jag vill bara att ni ska veta det. Vår ekonomi är kaos just nu, men det kommer bli bättre….Anledningen till att vi inte har socialbidrag är att Kent inte kunnat stå som arbetssökande, för han har valt att stanna hemma och hjälpa mig. Vi var jätteglada när vi fick anhörigbidraget på lite över 4000, för det var en stor hjälp för oss. och med de pengarna så låg vi precis över existensminimum.. och nu är de borta och vi ligger under, men de räknar tre månader tillbaka i tiden och då borde vi lagt undan några hundralappar…så kanske vi borde skylla oss själva..vad vet jag? Men vi har aldrig lurat någon..det är mina känslor som finns här på Kampen för livet…

Hade jag skrivit exakt som vi har det så hade jag skämts, så jag håller det inom vissa ramar…Annars kanske vi får en anmälan på halsen..vad vet jag?  Det är tufft, och det står jag för. Idag, till exempel, så har vi 54 kronor på kontot och det ska räcka till mat..Det gör det säkert. Vi hittar nog något…Det ska bli bättre, men ibland orkar jag inte se så långt framför mig…jag måste liksom få utlopp för allt jag känner och just nu så mår jag inte så bra…Det var sämre igår och jag är glad för varenda minut jag får där jag känner mig bättre. Jag ska söka hjälp av en samtalskontakt när jag orkar…det är ändå så att jag ska öppna mig för en totalt okänd person, och var ska jag ens börja?? Det känns som att vi har fått kämpa oss igenom största delen av vårt liv. Jag har accepterat det, men har fortfarande svårt för att acceptera att det aldrig slutar. Livet fortsätter att hända och vi står emot mycket, men ibland knäar vi…men vi reser oss igen, starkare än någonsin…och en erfarenhet rikare…Det gör vi denna gången också, men det tar tid..och ibland orkar jag inte vänta..

Du som har läst min blogg under lång tid vet precis hu läget har varit och hur det är idag….Jag har dagar då jag mår jättebra, för att nästa dag få ett slag i nacken och falla…Jag tror och hoppas att nu när de starka smärtstillande försvinner ur mitt liv, så kommer jag få ett jämnare mående, även om det kommer dagar då jag mår dåligt…Jag har mist mina ben och måste få sörja ibland, jag är inte stålmannen….

Annars idag, som sagt så har dagen blivit bättre än igår…Jag mådde skit i morse, och när vi hade varit på smärtmottagningen så gick jag och la mig…När jag vaknade så mådde jag bättre och jag har fått fortsätta må så….Det regnar ute och jag njuter av det vädret, vi behöver regnet och jag slipper smälta av värmen…Just nu så tror jag att pärlorna kallar och jag lyssnar…tro det, eller ej…på Luke Bryan…Vilken överraskning, va??

Många kramar till finaste dig, från oss tre här hemma. Vi hörs snart igen, om du vill….Kärlek…<3 ❤ ❤

 

 

 

 

Så trött….

image

Godmorgon, finaste…

Vi sitter redan i väntrummet och väntar på att Emil ska bli klar, har redan varit på smärtmottagningen också. Jag är sååå trött. Inte bara fysiskt utan även psykiskt. Jag hann inte ringa samtal som var av behov igår, så idag har vi inte ett öre kvar. Alltså allt är så förbannat jobbigt. Jag har inte en aning om hur jag ska ordna det idag. Detta äter upp mig inifrån och hela tiden får jag svälja för att inte tårarna ska börja rinna. Jag är så själsligt trött idag, allt känns bara tungt och framtidstron är borta helt och hållet. Det känns liksom att hur mycket jag än kämpar så blir det inte enklare. Så trött….
Sänder iväg kramar till dig. Vi hörs senare…Kärlek ❤ ❤ ❤

Kent är skadad och skrivandets för och nackdelar.

söt katt

Sötnos

Hej söta du. Hoppas att allt är väl med dig. Då var onsdagen här och jag längtar till fredag. Varför? Jo, vi får in lite pengar då och det ska bli skönt. Det är jobbigt att leva som vi gör men nu kan jag åtminstone se slutet på eländet. Hoppas jag i alla fall. Det har varit tufft och inget jag skulle vilja göra igen. Men i och för sig, hade jag ställts inför samma situation igen så hade jag gjort samma val. Viktigare saker än våra barn det finns inte. Jag sa det till Kent att nu kommer vi känna oss som miljonärer. Bara tänka att kunna köpa något extra gott till helgen. Slippa leta efter det billigaste hela tiden. Naturligtvis kommer vi fortsätta att handla billigt men nu behöver vi inte få ångest för om vi skulle unna oss en liten finare bit kött. Nu när det är så ont om pengar så går det ändå inte äta köttet för då har jag ont i magen för priset på det. Så det blir nog lite skillnad.

Vi har precis ätit lite mellanmål och Hedda är för rolig. När vi har dukat undan så går hon till sin skål ett antal gånger. Fram och tillbaka. Hon har alltid torrfoder i den ena skålen, i den andra får hon köttmat morgon och kväll, ibland får hon också smaka av det vi ätit. Sen när hon till sin besvikelse förstår att hon inte får något extra gott av oss, då äter hon sitt torrfoder, inte annars. Så hon äter mest på kvällen när vi har ätit kvällsmat för det är precis som hon vet att då är det inte lönt om hon inte har fått något. Hon brukar få varje kväll men ibland är det mat som absolut inte passar henne. Jag har också slutat ge henne pasta om där är den minsta ketchup på, för en vit hund passar inte i en mustasch med ketchup, dessutom är det svårt att få bort. Det ser roligt ut men inte lika roligt att tvätta bort.

Idag vaknade Kent med en enorm ryggsmärta. Jag kan slå vad om att det är för han hjälper mig som han har fått ont. För igår när jag skulle ifrån fåtöljen till rullstolen så tog min ork slut och då la jag armarna runt hans hals och så fick han dra upp mig på armstödet på det viset. Så nu har jag dåligt samvete, jag har sagt dock att det inte är bra att sitta utan dynan i fåtöljen. Men när dynan ligger där så är det inte skönt att sitta i fåtöljen och då undviker jag den. Samtidigt brukar jag orka dra mig själv med hjälp av Kent upp på armstödet och sen vidare därifrån. För om jag sitter kvar i rullstolen så går jag och lägger mig tidigare för det är inte skönt att sitta i den hela dagen och dessutom hela kvällen. När jag sätter mig i fåtöljen så känner jag nästan normal också, sen är den så förbaskat skön att sitta i. Jag känner att hela kroppen får en chans att slappna av och det är mys på hög nivå. När dynan ligger där, så kommer jag upp ungefär en decimeter, sen kasar dynan också så jag måste sitta på ett speciellt vis så därför är det inte lika bra med dynan. Jag kan glömma fåtöljen ikväll i alla fall.

Jag har mediciner som måste hämtas idag och en av dem är beställda så det är apoteket på sjukhuset som gäller och i vanliga fall är det inget problem att vi går dit, men idag är det ett stort problem. Det blev till att ringa Jocke och höra ifall han var ledig ikväll och kunde köra. Tack och lov så kunde han det, så slipper Kent traska bort där. Sen är det något ärende till och jag tror vi skulle ta det själva. Nu när jag har varit så duktig och fyllt i papperna så ska de skickas också. Tänkte gå ner och lämna de papper som ska till Försäkringskassan i deras låda, så slipper vi det portot i alla fall. Det är inte så ofta numera som vi köper frimärken. Det är lite synd, för det är roligt att få ett brev som är handskrivet. Det är mängder med år sedan jag fick ett sådant. Allt skrivs ju på internet nu för tiden. Det finns både nack-och fördelar med det. Vi sparar ganska mycket på miljön. Stavningen blir också bättre. Men det är nyttigt att skriva något för hand ibland just för att träna stavning och stil. Sen är det så mysigt, som jag sa, att få något som är handskrivet. Jag skriver sällan brev själv, men jag använder pennan mycket, jag skriver ibland noveller med bara penna, för jag tycker det är roligt att skriva. Det har jag alltid gjort, så när vi skulle skriva en novell i läxa, blev jag överlycklig. Nu skriver jag för skrivandet skull.

Nu mina vänner så tänkte jag avsluta för denna gången. Tänkte försöka hjälpa Kent med städningen, inte mycket jag kan göra men det jag kan, tänker jag göra. Kramar om dig och skickar iväg mina energibollar till er som behöver dem. Sköt nu om dig själv  och var rädd om dig och varandra. Vi hörs strax igen ❤ ❤ ❤