Badning förbjudet, Hedda och en liten önskan

ladda ned

Det här längtar jag efter…

Hej du fina. Det här har jag börjat längta efter kan ni tro. En ljusblå yta som man bryter med händerna när man dyker i. Känna vattnet omsluta hela kroppen och sen simma i lugn och ro. Tystnaden och friheten. Tyvärr är det något jag för tillfället måste avstå men det ska nog gå att lösa i framtiden. Jag hoppas det i alla fall. Det är en del saker som jag går miste om men det finns värre saker i världen. Jag ska skriva i pappret till bilstödet ikväll och skicka in. Drömmen är att det blir beviljat och då kan vi boka en stuga någonstans i några dagar. Bara komma hemifrån i någon dag. Se lite annan omgivning. Det är alltid nyttigt. Måndag i morgon igen. Undrar just om jag får något besked om personlig assistans nästa vecka eller jag ska vänta i  fem veckor till. Det händer inte så mycket under sommaren. Allt blir lite stilla då. Typiskt att jag har en mängd saker som ska beslutas under sommarmånaderna bara.

Jaha, då har Roger åkt hem till sitt och Emil är hemma, så nu är ordningen återställd. Både skönt och lite tyst. Vi har precis varit ute och gått med Hedda och vädret var fantastiskt. Så här får det gärna vara i fortsättningen. Alldeles lagom, enligt min mening. Så det blev lite frisk luft idag också. Det behöver jag. Jag känner mig som världens gnälligaste tant just nu för tillfället. Idag är en dag när jag kan känna mig tacksam för omgivningen och allt runtomkring. Som sagt har jag oändligt mycket att vara tacksam för. Det finns många som har det mycket sämre än jag och det måste jag tänka på oftare. Nu har vi turen att få anhörigbidraget också och det kommer göra att vi känner oss som miljonärer.

Hedda är för rolig. Hon älskar att bada, hon tycker om när jag fönar henne torr men guds nåde om jag skulle försöka mig på att torka henne under ögonen eller klippa till håret där så hon ska se. Då krigar hon som bara den, hon skulle aldrig bita mig men hon är som en hal ål då. Jag ringde och försökte få en tid för trimning men det var fullbokat tills hon skulle på semester. Det blir att vänta. Hon är inte grymt långhårig men det i ansiktet vill jag försöka få bort. Hon som äger stället hade någon till där som kunde trimma så vi får hålla både tummar och tassar att vi får en tid innan hon blir helt blind…Nej då, så farligt är det inte. Numera får jag i alla fall ta det som rinner ifrån ögonen och det är skönt bara det. Hon har sin personlighet. Igår när Kent och Roger gick en runda i stan så stannade Hedda kvar hemma hos mig och hon la sig vid ytterdörren och där låg hon tills de kom hem igen. Eller som när jag ska göra en överflyttning från en stol till en annan, då ska hon alltid vara med. Hon stannar framför tills jag flyttat mig och ska jag till toaletten så hänger hon med in och när hon ser jag är på plats då går hon. Flyttar jag tvärtom till rullstolen så kan det ju hända att jag rullar var som helst och då är hon inte så intresserad utan då går hon i regel och lägger sig. Sen har hon ett gömställe, tror hon, där hon sparar saker till senare, om de inte är så goda att de äts med en gång. Hon springer under vårt bord i vardagsrummet och sen lägger hon allt det hon ska spara där. Sist vi dammsög, så hittade vi en brödskalk, två leversnittar, en plastsak som man stänger brödpåsar med, sitt ben och till sist sin leksak. Det är omöjligt att bli arg på henne. Någon gång har vi försökt säga till på skarpen när hon hittar på något upptåg men det är omöjligt när hon sticker fram sitt ansikte, visar sina tänder därnere och använder hundögonen, då går det inte att vara arg på henne. Nej, det har vi sagt mängder med gånger. Hon var verkligen en fullträff. Vi föll pladask för henne båda två. Min man är ingen person som visar känslor i vanliga fall men när det gäller Hedda så är allt viktigt. Jag behöver inte påminna om att hon ska ha mat eller vatten, Inget tjat när hon ska ut och göra sina behov. Det har inte funnits en enda hund som har fått sitta i hans knä innan. Hon kan ligga i hans knä eller så tränger hon sig i mellan hans knä och armstödet till fåtöljen. Hon är hans stjärna. Men det är ok för min del, för jag får ju låna henne någon gång då och då. Men aldrig att hon skulle ligga hos mig om jag inte kelar med henne. Inte heller på nätterna. Jag brukar kalla på henne och göra riktigt med plats till henne så hon ska slippa trängas, där stannar hon så länge jag klappar henne, sen sticker hon tillbaka till Kent oavsett om det finns plats eller inte. Hon gör sig plats. Hon har många speciella sidor vår Hedda och det kommer nya för varje dag. Ibland är hon hur lätt som helst att hålla ren och kamma och ibland sätter hon sig på tväre, och vi kan inte göra något åt det alls. Det blir som Hedda vill. Så jag kan säga till er som har undrat. Hon har det bra och verkar till att trivas. Som jag sa innan är hon älskad av oss alla, inte bara vi som bor här utan de som hälsar på också.

Nu var det plötsligt kväll igen och idag har dagen gått fort, men jag vet varför. När jag mår bra så går tiden fortare. Oftast hittar jag något att göra eller så klarar jag av att sitta stilla och titta på TV:n, eller sitter jag här och bloggar. När jag tänker efter så har jag mängder med saker som jag kan göra. Jag har lärt Emil att spela poker också, så det gjorde vi härom kvällen till klockan blev tolv på natten och då tyckte jag det räckte. Kortspel är något vi gjorde mycket för. Vi spelade alltid Canasta, Plump eller ibland Gin och Rummy. Det saknar jag faktiskt mycket, för så roligt vi hade. Men nu får jag nöja mig med poker tillsammans med Emil och det gör jag så gärna.

Så tänkte jag avsluta inlägget med att påminna om att familjen fortfarande behöver hjälp. Jag skrev på En liten önskans sida ifall det var någon som kanske hade någon pasta eller något annat hemma som kunde vara till hjälp. Problemet då är man måste bo i närheten. De bor utanför Bromölla. Det är bara att kontakta mig så får ni uppgifter utav mig. Det kan också vara att man har en femma över som man kan avstå. Det går att swisha och det går att sätta in som vanlig insättning.

Jag vet jag är tjatig, men jag tycker så fruktansvärt synd om dem eftersom jag vet hur det är. Jag kramar om dig så hårt jag kan, tänker kärlek. Sköt nu om dig själv och de dina så hörs vi snart igen ❤ ❤ ❤

Godnatt önskar jag er alla och tack för att ni finns

pictures-of-flowers16

Ni är unika, glöm inte det!

Då var det dags att dra sig vidare in i sängen. Jocke körde precis, han har varit här och roat Emil och käkat middag. Såklart var det roligt att träffa honom också, det är det alltid. Nyss kom en av Kents gamla arbetskamrater och ska stanna i natt. Jag tycker det är roligt med folk och att träffa personer över huvudet taget. Fast nu när jag har blivit handikappad så är det inte med samma entusiasm utan det finns mycket som jag gör som känns väldigt intimt och pinsamt. Jag kan till exempel inte låsa toalettdörren själv, jag måste ha hjälp överallt och det är jobbigt att visa hur hjälplös jag egentligen är. Precis som med honom, så har vi inte setts på väldigt länge och hoppsan, plötsligt är jag utan ben. Jag skäms över mig själv, det är pinsamt att visa hur jag ser ut och hur mycket hjälp som krävs.

Idag när vi satt därute och tog en kopp kaffe, så hade jag hylsorna på mig enligt doktorns ordination, den är så fruktansvärt svullen. Helt plötsligt dök det upp en brännande känsla som steg till det värsta jag någonsin upplevt. Jag var så chockad att jag kunde inte be om hjälp, inte heller kunde jag skrika. Jag blev totalförlamad, men till sist fick jag av hylsan. Alltså, jag vet banne mig inte hur jag ska kunna fortsätta med denna smärtan. Vad ska jag gör när min egen läkare inte tror mig. Den andre stumpen är ju normal, så skulle det vara kroppen som samlade vätska, vilket den gör, då hade den andra stumpen också varit lika svullen, eller? Sen tar jag vätskedrivande ändå och det borde tillsammans med hylsan tagit svullnaden. Innan denna smärtan började så hade jag proteserna på mig hela dagen, så det går inte att skylla på att jag inte har använt dem som jag ska, för det har jag verkligen gjort. Dessutom så är jag ju rädd för allting och då är det klart att jag undrar vad som egentligen pågår där inne. Jag kan flytta vätskan, sätta ner en tumme och avtrycket blir kvar, så vätska är där. Det kan faktiskt vara rent var som inte kommer ut och det är en infektion. Det slutar väl med att det blir blodförgiftning eller något. Det brukar sluta med en smäll när det är så här. Hade det varit min läkare som sköter mina kärl så hade han vänt upp och ner på allt för att ta reda på vad anledningen var. Visst förstår jag att det gör ont delvis för svullnaden, men var kommer svullnaden ifrån?? Det måste jag få reda på innan det går att åtgärda. Jag ber snart att de drar ut vätskan för då försvinner i alla fall smärtan lite grann. Annars är chansen stor att jag inte pallar vidare. Men nu är det först helg.

Glöm nu inte att sprida inlägget vidare som finns på En liten önskan och ni som inte kan hjälpa, kan hjälpa oss med att dela sidan och inlägget så når vi fler.

Godnatt och sov så gott. Jag kramar dig så hårt jag kan. Vi hörs av imorgon igen. ❤ ❤ ❤

Snälla hjälp, det är akut nu!!

bön

En stilla bön…

Jag fick för stund sen in ett samtal ifrån en mamma som var mycket medtagen. Hon hade svårt att hitta orden för tårarna. Det var många uppehåll för att hon inte orkade prata. Hon är inte själv, utan är sambo och tillsammans har de två barn, 4 och 5. Killen som är 5 år fyller år nästa vecka och de har inte råd till en present. Det är i och för sig inte det viktigaste men för ett mammahjärta så gör det ont. Ens barn betyder så mycket. De har i alla fall landat i ekonomiska svårigheter och behöver hjälp några veckor framöver. Egentligen så är min sida inte det rätta forumet för detta men jag vet ju hur man mår när det ekonomiska inte fungerar så jag tänker göra vad jag kan för denna familjen. De är i behov av i stort sett allt i matväg.

Jag vet att frågan kommer så jag svarar på den innan. I vanliga fall så pluggar båda föräldrarna och får pengar ifrån CSN så de kan inte söka bidrag ifrån kommunen. Vad det är som har gjort att de är utan pengar just nu är en privat sak. Men det brukar fungera ekonomiskt och det har aldrig varit så här innan.

Alla vi som har provat på den här situationen vet hur jävligt det är och hur man mår. Nu är det en del andra saker också som gör denna situationen ännu värre och jag ber så mycket jag kan…Snälla, hjälp mig att hjälpa denna familjen. Jag vet att ni kan, för ni har hjälpt mig. Jag vet också att det är otänkbart att hjälpa alla. Men varje krona är värd något, som jag skrev i förra inlägget. Vill ni själva ha kontakt med familjen så skriv till mig så får ni uppgifter av mig. Ni når mig på sidan En liten önskan och där kan ni skicka PM. Ni kan skicka SMS och ringa mig också. Jag sträcker ut mina händer i en bön…..Hjälp!!

Kramar i massor ifrån mig