Jaha, måndag….varför inte?

image

Hej, finaste….
Ibland blir det för mycket, jag försöker verkligen kämpa för att må bra, men omständigheterna gör det omöjligt ibland. Vi har sparat och snålat, verkligen vänt på varje krona, men ändå går det åt skogen. Som jag längtar till fredag, då får vi in lite i alla fall. Det är detta som egentligen är helt galet. Jag längtar till fredag, det innebär att de andra dagarna egentligen inte skulle få finnas. Vad hände med att leva här och nu? Det är inte klokt att ekonomin ska få oss på fall…men så är det….
Vi har redan hunnit med våra tider och jag ligger i sängen och avlastar. Mina kärl smärtar som fasiken. Jag hoppas och ber att det är för att jag sitter på en extra dyna. Blir det så här även efter vet i katten om jag inte kastar in handduken….det blir för mycket.
Det gick bra på Arbetsförmedlingen, jag ska på studiebesök på Furuboda, det ska testas i 5veckor vad jag fixar, men det startar inte förrän till hösten.
Nu ska jag ligga och lyssna på Luke Bryan och glömma allt elände för någon minut…Kram finaste. Vi hörs snart igen, om du vill….Kärlek ❤ ❤ ❤

Livet är hårt, men inte omöjligt…

image

Godkväll, vackraste…
Det är kväll och dagen har varit hyfsad. Emil har varit iväg hela dagen och kom hem vid nio ikväll, trött men extremt nöjd. Det var evigheter sedan han fick den möjligheten att umgås med sin storebror en hel dag. Han är lycklig nu, och det känns extra bra i mitt hjärta…På det mittersta fotografiet ser du Ellinor och Jocke. De skickade bilden till mig med texten, finn ett fel…Det syns kanske inte så bra på min bild, men mitt i mellan så dyker Emil in med sitt huvud….haha, så roligt. Snacka om tajming…
Läget med mig då? Jag har fått ha ett jämnare humör idag och det är värt så mycket. Trots att jag inte borde, så har jag redan börjat gå igenom morgondagen i huvudet. Två tider ganska tätt intill varandra, det är smärtmottagningen och sedan Arbetsförmedlingen. Det kan dra ut på tiden, men jag hoppas och ber att det bara blir dessa tider imorgon. Jag har en mängd samtal som måste göras sen. Jag tänkte gå in och kolla på lite fonder imorgon också. Jag kan aldrig planera något för jag vet aldrig vad morgondagen bär med sig. Snart. .snart kan jag. Bara de tråkiga medicinerna är borta, så ska det bli stabilare.
Jag har suttit och tittat på små resor, som till exempel Göteborg. Jag vill så mycket, men det får bli sen i framtiden. Jag ska resa…så är det bara!
Så var det här med att släppa taget. Hur svårt ska det vara att inse…jag är inte tonåring längre….jag får inte en andra chans….jag blir äldre, det är bara att acceptera. Men varför är det då så svårt att släppa taget. Idag har jag funderat mycket på Emils epilepsi. Tänk om det är mitt fel att han har fått det? Jag har ju ändå tappat honom i golvet. Det är typiskt ett sådant minne jag inte vill plocka upp och titta på. Jag skadade min egen son. Hur kunde jag tappa taget? Jag kan inte titta på det minnet utan extrem smärta. Vad är jag för mamma? Jag har gjort så att han har behövt opereras tre gånger, vad är jag för mamma? Han föddes för tidigt och det är antagligen därför han har ADHD. Vad är jag för mamma? Allt jag har gjort är att skada honom. Vad är jag för mamma? Min skuld och samvete gnager i sönder mig. Jag kan inte bli av med det hur jag än gör. Vad är jag för mamma?!! Jag har såååå svårt för att släppa taget och låta mig själv falla. Jag är såååå trött på att må dåligt, jag är såååå trött på vår värdelösa ekonomi. Jag trasas i sönder över att leva för dagen. Utan er hjälp hade vi aldrig fixat det…Ni är våra hjältar, våra idoler…ja, ni betyder faktiskt allt!
Med Emil på näthinnan ska jag försöka sova. Jag avskyr att det inte går att lägga tillbaka dessa, hemska minnena i ryggsäcken. Bearbetade och klara. Det går bara inte!
Kramar i mängder, massor till er änglar som finns vid vår sida. Vi hörs snart igen, om du vill….KÄRLEK ❤ ❤ ❤

Dagen har blivit kväll…

image

Hej, finaste

Dagen lider mot sitt slut. Jag ligger och funderar. Tänker mycket på vad framtiden ska bära med sig. Min ryggsäck har blivit lite för tung och nu plockar jag ut minnen ur den och ser vilka minnen som är värda att bära vidare på. Det är dags nu. Dags för att fylla den med nya minnen

Ibland när jag ser de små liven leka därute känner jag mig lite sorgsen. Jag börjar bli gammal…Jag blir glad när jag ser ung kärlek, för jag kan se mig själv. Jag måste släppa taget och förstå att den tiden är gången. Jag kan inte leva i det förflutna mer. Jag hittar mycket, extrem glädje i det förflutna men där finns sorg och ledsamheter också. Jag vill inget hellre än att backa bandet och få uppleva de lyckliga stunderna igen. Jag måste släppa taget..Tillåta framtiden ta över, släppa in den. Det är så svårt att acceptera, det gör ont i mitt hjärta…Det fanns så mycket att upptäcka och det fanns så många möjligheter. Det fanns inga tankar på lidande och smärta…Ha! Jag skrattar åt faran! Jag har mycket mer jag vill uppleva. Men då måste jag släppa taget…Sakta, sakta vaknade idag en tro. Tron på framtiden. Den ligger framför mig och det är dags att sluta titta bakåt. Det är ju framåt jag ska sträva, men där framme ser jag ålderdom och jag kryper tillbaka till det förflutna. Det jag måste inse att det händer varken jag vill eller inte. Det är så framtiden ser ut…Jag har bestämt mig, jag släpper taget, låter nya minnen byta ut gamla. Det är dags att ta upp kampen. Kampen för livet.
Ha det bäst, allra finaste du…Många, många kramar sänder jag dig…fyllda av värme och kärlek ❤ ❤ ❤