Hässleholm igen….inget kul alls

uggla
Halsbandet med ugglan är klart och det var riktigt roligt att göra

Hej du fina. Igår kväll vid elva, så satte jag det sista stygnet till detta halsbandet. Jag har älskat varje stund när jag har sytt det. Tänk på att jag gör fler djur än hundar. Jag har en kossa som beställning redan och jag kommer älska att göra den. Jag längtar tills det är dags för den att göras men jag har några beställningar innan dess. Alla beställningar är roliga på sitt vis, huvudsaken är att jag får göra det jag älskar mest och det är ju att pärla.

När det gäller min hälsa så är det mest skit.Såret är infekterat igen, fast jag äter antibiotika. Det blev så när de stoppade sårbact i såret, dagen efter så mådde jag inget vidare och såret var svullet och rött. Det skulle inte förvåna mig om jag resistent emot den sortens antibiotika, för jag har ju ändå ätit dem i över ett halvår. Men vi får väl se vad som händer. Väl i Hässleholm så konstaterade sårsköterskan att det säkerligen var en ny infektion. Så det blev en ny odling, nya prover och läkarkontakt igen. Hon skulle prova att nå min läkare och så ringer hon tillbaka till mig, för eftersom skelettet är synligt så är det kanske så att de måste skrapa skelettet. Jag kan säga att det gör förbaskat ont!! Det är inget jag har lust att göra alls men är väl så illa tvungen. Jag vill ju bli frisk. Sen träffade jag kvinnan som har köpt ett par husky örhängen av mig och de ska skickas vidare till Alaska. Du ska tro att jag känner mig mäkta stolt över det. Sen om hon fick ett foto så skulle jag kanske få ett, det hade varit en stor ära. Jag blev väldigt glad över att hon var nöjd med dem också, det känns bra.

När vi kom hem efter Hässleholm så blev det en snabblunch i pastavagnen för sen skulle Hedda trimmas klockan två.

Hedda och Alice
Så här fint sitter Hedda och Alice när de väntar på godis. Känner ni igen Hedda? Jag kan säga att det gjorde knappt jag…haha

Så här fin blev hon när hon var nyklippt. Sen kunde jag sätta på henne det nya halsbandet som jag gjort i peyote. Riktigt fin blev hon. Nu när hon är klippt så kort, så fryser hon ibland och imorse ville hon inte gå upp ur sängen. Det var ju varmt och mysigt där. Alice är inte vår hund men det vet du redan. Jag kan säga att det är inte världens enklaste sak att passa den hunden. Det är lite enklare nu än innan och det beror på att nu kan de iallafall leka med varandra. Innan så gömde sig Hedda under allt hon kunde och Alice stod bredvid och tittade. Fast tiden går fort och snart har det redan gått en vecka. Hon kommer sova i någon dag när hon kommer hem, det lovar jag.

Idag är det dags för läkare för Emil, det är mer som en information angående hans epilepsi och det känns skönt att få svar på de frågor som jag har. Det har hunnit bli en del frågor som ska besvaras. Sen är det inga fler möten och måsten denna vecka och det känns underbart. Nu ska vi bara städa också. Varje gång vi ska städa så kommer något i mellan, jag avskyr att börja städa och sen ska vi iväg och när vi kommer hem så ska vi fortsätta städa. Jag fungerar inte alls så. När det är bestämt att vi ska städa så vill jag göra det utan avbrott, så det blir väl dags att börja i eftermiddag och så får vi ta resten imorgon. Jag skriver vi, men det är inte så mycket jag, lite kan jag göra men det är mest Kent som städar och jag hejar på.

Det ska bli riktigt skönt med fredag. Denna veckan har det varit mycket möten och tider. Veckan har därför bara sprungit förbi och det är lite läskigt när det går så fort. Jag väntar fortfarande på mitt anhörigbidrag som skulle varit här den 25:e, förklaringen var att tack vare det blev en manuell betalning via bankgirocentralen så skulle det ta en eller två dagar extra, trots att det är mer än en vecka sedan det skickades. Jag fattar ingenting. Sen har jag fyllt i en blankett med vårt kontonummer och skickat in i juni!!! Men då var hon på semester och det var absolut ingen annan som kunde göra det. Nästa utbetalning ska komma på vårt konto.

Sen väntar jag fortfarande på beslutet om personlig assistans. Hon som skulle ta beslutet hade bara fram till idag för sen skulle hon på semester igen och hon lovade att det skulle vara klart tills dess. Jag ansökte i mars-april och det ska ta upp till 3 månader, visst säger jag. När jag sen ringde idag för att prata med henne så visade det sig att hon redan hade gått på semester men att beslutet var ivägskickat, dock kunde hon jag pratade med inte säga vad beslutet var för jag var tvungen att vänta på brevet. Det kan, om jag har otur dröja ända fram till tisdag nästa vecka. Så jag är något frustrerad på kommunen.

Nu så måste jag avsluta detta inlägget för det är dags att göra sig i ordning för läkarbesöket. Ha nu en fortsatt trevlig torsdag du fina. Många kramar sänder jag iväg så hörs vi snart igen. ❤ ❤ ❤

Fredag idag och jag kämpar vidare.

image

Hej alla fina
Idag är det fredag och som ni ser så är jag på väg till Hässleholm. Det är dags för att kolla såret. Efter jag la upp örhängena på Facebook så ramlade det in en del beställningar. Jag älskar när folk gillar det jag gör. Att det blir uppskattat är viktigt för det ligger ganska mycket jobb bakom dem. Det gör inget så sätt eftersom jag älskar att pärla. Igår gick jag in på en del butiker på nätet och det visar sig att det finns ännu mindre pärlor. Det gjorde mig salig för då vet jag att det går att göra mina mönster och att arbetet blir mindre. Jag har ju gjort en del örhängen i min storlek men jag anser att det måste gå att få dem mindre, det är ju inte alla som vill ha stora örhängen, och med dessa pärlorna så funkar det. Så du kan tänka dig vad jag tänker göra, just det, jag ska göra lite inköp. Jag måste bara få ihop lite pengar först. När det gäller nyckelringar, bokmärken, mobilsmycken så gör det inget att det är större. Jag längtar som sjutton tills jag har råd.
Det är något jag också märkt, att plötsligt så har jag fått förmågan att se fram emot saker och ting igen. Det känns som att dra en vinstlott.
Idag har jag till och med sminkat mig och det var evigheter sedan jag gjorde det. Jag har slutat avsky min kropp. Det är inte så att jag älskar den, men jag kan acceptera den åtminstone och bara det steget har tagit evigheter.
Vad ska du göra i helgen då? Jag har hela helgen räddad. Du får gissa men jag tror att du redan vet. Just det, jag ska pärla. Sen blir det utepromenaderna som vanligt,  de måste jag göra, för även där är jag annorlunda. Innan satt jag inne men det gör jag inte mer. Jag älskar att vara ute och hitta på saker. Så det händer saker hela tiden, varje dag..
Nu har jag lagt om såret och hon har visat hur det ska läggas om, precis som jag sa. Sen visade hon ett fotografi på hur jag såg ut när jag låg här sist, din brinnande vad tjock jag var. På den bilden såg jag ut som en valross, så jag har tappat många kilon. Jag började fundera över det för någon dag sedan, jag tyckte att allt kändes mindre, mina stumpar, magen, brösten och armarna. Eftersom jag har avskytt min kropp så har jag inte tittat mig i spegeln varje dag. Jag har försökt undvika den i det längsta. Jag har inte träffat de som jobbar här på länge heller och de märker också stor skillnad. Det känns också som en stor vinst.

image

Det här fotot tog jag nu när vi ändå väntar på taxin. Det är inne i Lustgården som finns här utanför rehab. Det är  vindruvor som hänger bakom Kent. Jag har smakat dem och något sura var de. Sen fanns det smultron och björnbär. Känns extra lyxigt att kunna plocka bär och äta dem så.
Taxin kom strax innan tolv och det var en mycket trevlig och speciell resa. Hon som körde var lätt att prata med och hon hade också gått igenom en massa. Hon sa precis som jag, att det är vissa familjer som blir mer drabbade än andra. Det som är det positiva med det är att varje gång så går man ur det starkare än någonsin.
Känns skönt med helg nu efter en lugn start på veckan. Nästa vecka så är det Heddas tur att klippas, just nu så liknar hon en raggarhund……haha, nej då, hon är fin, vår älskade Hedda. Hon har verkligen vunnit våra hjärtan med sin härliga, glada och mysiga personlighet. Det är delvis för hennes skull jag avslutar inlägget. Hon ska få komma ut en runda, sen väntar nästa hund på sin tur, men den behöver inte gå ut. Jag tänker på den franske bulldogen jag håller på med just nu i mina älskade pärlor.
Jag önskar dig en fortsatt trevlig fredag med mängder av mys. Var rädd om dig och varandra, så hörs vi snart igen. Kramar i massor ❤ ❤ ❤

Då var det dags

husky
Örhängen med husky

Godmorgon, du fina vän. Dessa örhängen håller jag på med för tillfället. Jag gillar dem mycket starkt. Jag har svårt att välja vad jag ska göra härnäst, först ska jag göra klart min beställning, som är till en mycket god vän. Sen får jag se. Det är beslutsångest när jag ska välja något av mina idéer. Jag tänkte försöka sälja Hello Kitty och dessa örhängena också så det blir något över till nytt material, sen går resten till En liten önskan. Glöm inte att du kan gå in på den sidan och önska något du vill så försöker jag fixa det. Pengarna som jag dragit in finns där för att hjälpa. Klicka här på länken om du vill kika på sidan eller önska något. Annars får du gärna gilla och dela den En liten önskan

Nu är det snart dags att ta taxin till Hässleholm där jag ska få hjälp med mitt sår. Jag lider något så djävulskt av denna infektionen. Att det är en infektion är det ingen tvekan om. Det fortsätter att läcka massa, illrött runt om, jättevarmt och framförallt så gör det så förbannat ont. Varenda gång jag försöker lyfta stumpen så ökar trycket i den och det känns som den ska sprängas. Jag kan inte ändra på ställningen förrän det gör ännu mer ont och den är så svullen. Så jag tycker det ska bli jätteskönt att få hjälp.

Jag vet en sak jag glömde igår och det var att berätta om Hedda. Hon mår alla tiders och hon fortsätter att bjuda på skratt. Nästan varje dag så gör hon något som ser roligt ut och vi brister ut i skratt. Jag älskar henne mer och mer för varje dag som går och ibland känns det som hjärtat skulle brista av stolthet och kärlek. Hon är så väluppfostrad så varje gång det kommer någon och hälsar på så får vi höra hur duktig hon är. Hon skäller inte när vi är borta och det är den största vinsten av alla. De gånger hon skäller är lätträknade och i regel så blir man så rädd för det är så ovanligt. Så hon njuter av livet och bjuder på så mycket glädje.

Jag pratade med min LSS-handläggare alldeles nyss och fick veta att inom en vecka så skulle beslutet vara taget. Så spännande och samtidigt otäckt. Det är en helt okänd värld för min del, det är inte så mycket jag kan om hur det egentligen fungerar om det blir beviljat. Det visar sig, och jag borde ha lärt mig att inte ta ut något i förskott. Jag blir bara så grymt besviken om det blir ett negativt svar.

Det blir inget långt inlägg för tillfället men jag återkommer när jag kommer hem. Kram så länge ❤