Monster, leva för stunden och tacksamhet

wpid-20150526_181945.jpg

Söt piller ask

Jaha..ska jag säga godmorgon eller ska jag säga dåliga morgon?? Eftersom jag pratar med dig och dig gillar jag, så säger jag godmorgon. Mitt förhatliga monster är vaket. Det morrar, anfaller, skäller och beter sig allmänt illa. Klorna sitter redan i den vänstra stumpen och högra stumpen har monstret satt eld på. Det brinner fortfarande lite längst ner i stumpen och smärtan är oändligt, mycket, massor, äckligt mer än vanligt. Varför?? Även vänstra stumpen är mer drabbad än vanligt och det har den i och för sig varit nu i ett par dagar. Monstret har tagit för vana att massera den stumpen noggrant. Inget ska missas, inte ett ögonblick får gå till spillo. Den river, sliter och stirrar med sina otäcka gluggar till ögon. Jag kan se näsborrarna fladdra när monstret blir mer och mer exalterat och jag känner en rädsla som drar igenom kroppen och jag börjar så smått kallsvettas. Andningen blir häftigare och det känns som jag är på väg att svimma. Monstret stirrar på mig samtidigt som det tar sats för en ny omgång eld på högra stumpen. Jag ser i ögonvrån hur monstret koncentrerar sig för att göra mig illa och hade jag kunnat, så hade jag stuckit ner det äckliga, fruktansvärda väsen som det är. Jag hade gjort slut på fasonerna som det har att leva på min kropp. Som en igel hänger det kvar och vägrar släppa taget. Tabletterna får agera svärd. Jag stoppar i mig mina mediciner och väntar, tyst, stilla och jag vågar knappt andas. Monstret lägger till sist sig till ro, rullar ihop sig, darrar och pustar till sist ut. Sessionen är över för denna gången. Smärtan har lagt sig till ro, för nu, stunden som jag får pusta ut, stunden jag får känna att det är skönt att leva, stunden av lycka och jag önskar att stunden kunde vara för evigt.

Men riktigt så bra är det inte. Den riktigt lyckliga stunden kommer att ta slut. Jag vet aldrig precis när stunden tar slut, enbart att den tar slut någonstans. Därför måste jag lära mig att leva för stunden och det har jag blivit mycket bättre på. Det kan bli bättre och det kommer jag fortsätta sträva efter. Det finns ingen mening att leva i det förflutna för det gör inga lyckliga stunder. Inte heller finns det någon poäng med att blicka framåt, det vet jag inget om och ordspråket säger att det du inte vet, har du inte ont av, så det är egentligen en självklarhet att inte sia om framtiden. Lev för stunden, är ett annat ordspråk. Det är så sant. Leva för stunden. Det rimmar bra på min tunga, så det kommer jag försöka göra hela denna dagen, leva för stunden, Carpe Diem, fånga dagen. Godmorgon kära du.

 

24387

En ros till dig

Jag har inte fler fotografier så här på morgonkvisten så du får en ros av mig istället. Det är du värd, en ros, för att du är unik. Du hjälper mig genom svåra stunder. Du tar emot vad jag än ger dig, Du står stark när jag inte orkar. Du är min vän. Därför får du dagen ros.

Jag ska påminna om Susanne Hammarkvists auktioner på Tradera. Hennes smycken är fantastiska, tidlösa och speciella. Gå in och titta, bjud på en auktion och du blir ägare till ett smycke som är unikt. Här är länken. http://www.tradera.com/item/341089/233161635/auktion-for-mias-kamp-bersa- och på den länken hittar du ett smycke som hon har tillägnat till Mias Kamp men det finns fler än det. Gå in och titta.

Nu när jag har gjort reklam för Susanne så måste jag klart slå ett slag för sonen min också, Emil. Han har gjort det finaste armband i glaspärlor. Ni har sett fotografiet på det för något inlägg sedan. Jag gjorde en liten kampanj till honom på Facebook så hans armband ska bli sålt. De pengarna ska han få göra något extra för. Extra för oss betyder inte exklusivt utan det betyder kanske enbart någon extra glass eller godis. Vi har inte så höga krav. Jag la ut hans armband för 80 kronor och det är inte mycket pengar för det armbandet men det ska inte vara ockerpriser heller, det gör ingen glad. Så om du är intresserad av att köpa hans armband så skriv en rad till mig. Bor du långväga omkring så skickar jag det till dig utan någon extra kostnad för det väger inte så mycket. Det skulle glädja Emil jättemycket och hans självförtroende skulle gå i topp, det kan jag lova.

Dagen idag får komma och gå som den vill. Inget är planerat. Jag har fått mina mediciner, Hedda är här, Emil gillar skolan och jag är något så när frisk. Det finns mängder med saker att vara tacksam för. Det är jag också, tacksam för allt. Jag älskar min man och det säger jag nog inte tillräckligt ofta, ibland går man in i en slentrian och då är det viktigt att bryta den och försöka hitta på något tillsammans som inte hör till det vanliga. Det är lite svårare nu att hitta på något men det finns faktiskt saker som vi kan göra hemma utan pengar. Det gäller bara att ha lite fantasi och det är något jag absolut inte saknar. Det är så jag överlever, min fantasi, min blogg och du som läser min blogg. Ni tillsammans utgör min livlina. Nu känner jag att det bara babblas, så nu får det vara nog.

Jag avslutar inlägget här så du slipper mitt babbel ett tag, en stund. Kramar till dig så här på morgonkvisten. Energibollar finns om du söker. Sköt om dig nu min vän, mitt hjärta och tänk på dig själv, så hörs vi förhoppningsvis senare idag.

Uppdaterade, ledsamt och väldigt, väldigt ensam

hund hotad med pistol

Lite pressad var jag

Jag var lite pressad angående Nitlotten och när jag blir så stressad så skriver jag fel gång på gång. Så det är lite som vovven på bilden men inte lika illa. Nu när jag ska göra inlägget så känner jag mig hur lugn som helst. Jag älskar att göra inläggen. Idag gjorde jag något urkorkat. Ibland håller jag mobilen i handen och läser något eller håller på med något och då somnar jag mitt uppe i allting och då tappar jag i regel mobilen i sängen. Denna gången hade jag lyckats hålla kvar den något längre. Jag har blivit utvald till medlem i en grupp som heter Dumpstra. Det är inget jag håller på med men jag medger att det kan göra att man lever gratis i nästan en hel månad. Det gäller och veta vilka ställen som är bäst. Nåja, nu var det inte det jag skulle prata om utan det var detta med mobilen. När jag vaknar för det erbjuds kaffe så ser jag att någon har kommenterat samma artikel som jag. Då börjar jag fundera över vilket inlägg handlar det om så klart jag måste kolla, så jag trycker på jordgloben och går in på dumpstra, döm om min förvåning när jag ser mitt namn och så står det så här qqqqqqqqq´qqq´q´qq vilken smart kommentar va?…..haha. Lite rolig men pinsamt, så jag gick in och skrev att jag hade kommenterat i sömnen. Ja vad gör man?

ekorrespindel

Den är sååå söt

Den här bilden är så söt men så konstig. Tror ni mig när jag fick titta på det två gånger innan jag blev klar över att det faktiskt inte var en spindel. Ja så var det. Jag fick prata med läkare idag. Jag pratade med honom om mitt öga som nu börjar oroa mig. På något av ögonen så när jag tittar upp eller ner och vänder på blicken sen så ser jag ingenting. Det är precis som en stor vit fyrkant som dyker upp då. Nu har det varit så ett bra tag och inte försvunnit så nu får jag kolla upp vad det är. Jag hatar nya saker som dyker upp. Jag vet att det är lätt att få fel på sina ögon när jag har diabetes. Även kärlen kan ställa till det. Det fattas bara nu att jag blir blind på ena ögat. Det skulle banne mig inte förvåna mig med min otur. Sen pratade vi om det smärtstillande och då berättade han att det var 6 doser av morfin om jag behövde eller 6 stycken oxynorm eller så kan jag ta 3 av det ena och 3 av det andra. För min del solklart. Idag har det jobbat en sköterska som retat gallfeber på mig. När jag behövde smärtstillande i morse så sa hon att nu får du vänta till i eftermiddag innan du får något. Jag tittade oförstående på henne och sa, det är bestämt att jag kan ta 6 doser om dagen och då kan ju inte du komma och bestämma att jag inte får ha ont förrän i eftermiddag. Nämen jag tycker det blir för närma inpå då, det är inte bra för din kropp, att ta sådant gift, säger hon då. Jag blir så förbannad så tårarna sprutar som vanligt. Då försöker hon klappa mig på axeln så säger hon, är du arg på mig? Lite röst har jag nu, Ja, svarar jag det är jag. För att du inte förstår att jag har tagit dessa medel från och till i 13 år nu och är ganska tolerant.. Jo det förstår jag också säger hon, men varje gång du tar någon mer morfin nu så blir du mer tolerant. Jag kan inte tro mina öron, vad fan ska jag säga i ett sådant här läge….Jag bara tittar på henne och ber henne gå. Helvete vad arg jag är…ååååhhh….jag skulle kunna skrika. Hennes jobb är att se till att jag mår bra, eller har jag fel? Sen kommer hon till lunchen igen och då får jag två Alvedon…..hahahahahah, ja det är konstaterat, hon är dum på riktigt. Jag tar Alvedonen varje dag och den är till för min smärta som är konstant så det är en grundläggande medicin säger jag. Så det hade varit snällt om jag kunde få Oxynormen nu. Visst säger hon och går iväg, när hon kommer tillbaka så har hon med sig 5 mg Oxynorm, Min första tanke är att hon har bestämt sig för att jävlas med mig. Jag tittar på henne och säger tack. För jag pallar inte med henne mer. Nu steg smärtan till full cresendo i stort sett. När nästa sköterska kom så fick jag morfin och en stund efter oxynorm. Så nu ikväll fick jag en morfinspruta till och smärtan börjar äntligen lägga sig. Nej jag måste säga att det var helt otroligt ledsamt idag. Hon gjorde så jag hade mer smärta än någonsin, och det var så illa så jag mådde illa och fick tacka nej till träningen.

röd groda med blad som paraply

Söt groda vill inte bli blöt

Jag ska glädja er som läser nitlotten. Nu är den uppdaterad igen, så nu är vi lite längre fram i mitt liv. Men idag blev det jobbigt på ett par ställen så då fick jag gå och göra något annat……nu var jag bra rolig, jag kan ju inte gå. Jag menade gå ut ur den sidan. Sen råkade jag landa på bilder, jag vet inte hur jag kom dig. Jag måste snart börja ta bort bilder för när de väl är här på bloggen så är det dubbelt på datorn. Det är skönt att ha det att göra när jag är ensam och det är jag i stort sett varje dag. Det tar på både kropp och själ när jag är så här ensam. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra heller för att slippa vara så ensam som jag är. Visst har jag besök som igår men direkt när de försvinner så är jag tillbaka på ruta ett igen. Jag tackar den högre makten för att jag har datorn och internet för annars hade jag nog blivit riktigt tokig. Tokig är jag ändå utan ensamhet. Det säger alla barnen så då får jag stå för det tokig. Nej nu ska jag avsluta det här Jag skickar kramar och energibollar till er. Sköt om er och de nära och kära så hörs vi snart igen. ❤ ❤ ❤

Idag fick jag en kommentar som fick mig att gråta

ledsen katt

Ledsen kissekatt

Ja, idag fick jag en kommentar som fick mig att gråta, jag är ganska känslig men det var sättet den var skriven på. Så här är det:

Du är en fantastisk människa, jag har gråtit mycket när jag läst det du skrivit om ditt liv. Det är så modigt och starkt att lämna ut även de svåra bitarna. – Det här har hänt, det var hemskt, men jag tog mig ur av egen kraft och det är jag stolt över.- Så upplever jag dig.
Många kramar från Lena

Jag kände mig så rörd. Hon skrev naturligtvis mer än denna kommentaren men det var just de orden som satte fart på tårarna. Tänk att det finns människor som upplever mig på det viset, det är underbart.

halsband

vackert halsband

Det är ungefär det här halsbandet jag kommer att göra. Jag har pärlat en del i mitt liv så det är ingen större konst men jag tycker de är så fina. Det var riktigt skoj på terapin, det tog ett tag innan vi hittade vad vi sökte. När jag ändå pratar om halsband så ska jag berätta en annan rolig sak. I morse när jag klädde på mig så kom sköterskan i och sa något, jag kommer inte ihåg vad, men när hon hade sagt det så blev jag ännu mer stressad och jag la i sminket jag hade använt och när jag tittade så kunde jag inte se vart mitt halsband hade tagit vägen, för jag hade hängt det på mitt ben för att jag skulle sätta på mig det och nu var det helt borta. Jaja tänkte jag, jag får titta mer efter träningen. När jag kom upp så hjälpte de också mig att leta, vi lyfte på mitt påslakan och riste det men inget halsband. Vi tittade på golvet och bland sminket men inget halsband. När de har gått så behöver jag gå på toaletten så jag byter från rullstollen till toastolen och kör in på toaletten. När jag drar ner byxorna så känner jag att det gör ont bak på benet och en bit upp på skinkan. Gissa vad, ja rätt, det var halsbandet. Så roligt att jag inte har känt det när jag har suttit Det borde ha gjort ont. Ja en liten glad historia.

kamera

Gammal kamera

I morgon när min familj har varit här så tänkte jag lägga ut lite foto från dagen men också ifrån träningslokalen. Vi får se vad det blir. Denna gången gör jag det med ett inlägg och inte en sida. Jag kommer ändå byta fotona som är på den sidan. Det känns bättre att ha det på bloggsidan. Denna gången utan någon text alls för jag har svårt att hålla käften.Jag måste bara och då får det inte plats lika mycket foton heller så nu är det färdigsnackat. Det hade varit häftigt att ha en sån kamera som fungerade. Tänk att få vänta på fotona, ända tills de är framkallade. Nu är det snart kvällsmat och som vanligt har jag beställt gröt. Nu på kvällen är det vanligt med gröt,

Nu avslutar jag detta inlägget. Sköt om er och mys för det är fredag. Jag sänder iväg kkramar till er alla ❤ ❤ ❤