Ingen bra dag idag….

Julkulor med hus
Dessa är lite juliga och söta

Gokväll min fina…Jag måste bara säga usch…usch igen och fy…Idag har det inte varit en jättebra dag. Så tråkigt. Vädret har varit tråkigt och hela jag har bara…usch! Varför är vissa dagar så. Söndagar oftare än andra dagar och jag jobbar inte ens. Imorgon är det dock dags för skolan igen…för Emil då. Det är dock skönt när rutinerna faller på plats igen, det känns bättre så.

Jag har numera så jävla ont i högra stumpen på grund av mina kärl. Det fungerar inte en hel dag längre. Jag har så ont på kvällen att det inte går längre. Förbannade jävla skitkärl. Jag trodde från början att det var något av övergående natur, men icke sa nicke, det jäkla skitet är fortfarande kvar och antagligen är kärlen sämre i stumpen och det är därför som jag har ont. När det börjar mola så brukar jag försöka med att byta ställning i rullstolen, det fungerar i en till två minuter sen har jag lika ont igen och det är en sådan irriterande smärta. Den går liksom inte att stå ut med och då börjar jag med att bli irriterad och efter ytterligare någon timme så är jag skitförbannad på allt och alla, då är det lika bra att gå och lägga sig för annars gör och säger jag i regel något jag ångrar när jag inte har ont. Direkt när jag lagt mig i sängen sjunker smärtan undan, går jag då upp i tron att det är försvunnet så får jag igen det dubbla. Så trött jag är på att vara handikappad. Hade jag åtminstone fått bli kvitt smärtan så hade det varit värt det. Fixar de nu såret på vänstra stumpen så försvinner förmodligen smärtan i den stumpen. Så bra då att högra stumpen har börjat ställa till besvär. Precis vad jag önskade mig, eller inte.

Det är inte så konstigt att humöret pendlar upp och ner. Varje gång jag är glad, lycklig och mår bra så hittar kroppen på något sätt att sänka mig. Säg den lycka som varar för evigt. Det finns trots allt glädjeämnen i livet som gör det värt att leva många gånger om och det är min älskade man, våra barn och våra fina, underbara, söta barnbarn. Varje gång de är hemma så får jag glömma min smärta en stund. Så undra på att jag älskar att ha dem nära mig, men när det blir för mycket så får jag lämna tillbaka dem en stund igen. När jag sen saknar dem så brukar vi få låna igen. Mysigt, eller hur?

Som sagt är det dags för Emil att gå till skolan imorgon och jag kan säga att han redan är på ett strålande humör för den sakens skull, eller not!! Ibland blir jag så förbannad och ledsen på hans beteende. Jag vet att det oftast är hans ADHD som pratar men det hjälps inte…det är jobbigt och jag vore en dålig mamma om jag inte kunde erkänna det. Det säger de faktiskt på Prisma också när jag säger att det är jobbigt. Numera så kan vi faktiskt säga till honom när han har ett pågående utbrott att han ska försöka kontrollera sin ADHD och oftast gör han i allafall en del försök till att lugna ner sig själv, ibland lyckas det och ibland inte. Hade vi sagt det till honom för en tid sedan så hade han blivit mer eller mindre rosenrasande, så någon framgång har vi nått. Nu ska dessutom hans medicinering nästan dubblas och då kommer det bli annorlunda igen. Vi märkte stor skillnad när vi började medicinera hans ADHD men sedan växte han och medicinen var inte tillräcklig, men sen fick han diagnosen epilepsi och då var vi tvungna att sätta in den medicinen innan vi kunde höja den andra så nu har vi bara väntat på det ögonblicket och nu är det här. Emil har också längtat för han är ändå den som har känt det mest. Han vet precis hur han mår när medicinen hjälper och inte, det talade han om på BUP också. För när jag ringde under sommarlovet och påtalade problemet så menade hon att det var en ”arbetsmedicin” och därför kunde det inte bli tal om någon höjning. Det hon menade var alltså att den bara behövde fungera i skolan…bullshit, vill jag säga. Emil ska väl för h… må bra hela tiden, eller? Sen när vi fick prata med läkaren så var hon snabb att erkänna att han hade alldeles för låg dos…Det är så konstigt att hur mycket vi än kämpar så ska vi alltid stöta på något jäkla hinder någonstans. Varför kan det inte vara medvind någon gång?? Det är som vi brukar säga, att man faktiskt måste vara frisk för att orka vara sjuk, och det, mina vänner, kan inte stämma bättre. För i många av fallen när jag, Kent eller Emil är på väg att ge upp men kämpar lite till så släpper det i regel efter lite påtryckning. Det är enbart att lära sig, ta nya tag och fortsätta kämpa för det man tror på.

Angående det så tänker jag göra en ny ansökan om personlig assistent, för det avslaget är inte godtagbart, jag vill inte bli jämförd med en person som har haft stroke, jag vill inte heller påstå att jag har samma livskvalité som en person utan handikapp har i min ålder. Det står så i lagen, nämligen, att jag ska ha samma livskvalité och det är ganska långt därifrån. Sen står det också i avslaget att man inte kan se mina problem som varaktiga, nähä, ska benen växa ut igen då? De menar att jag går i gåskola och kan lära mig gå på mina proteser, det är rätt så om jag inte hade haft kärlproblem som skapar exakt samma problem som om jag hade haft mina ben kvar och därmed så kan jag inte gå mer än några steg förrän kärlen säger stopp, med proteser eller inte. Skulle jag bara stå så kan jag inte göra det mer än ca en kvart, för sen lägger kärlen av. Så med den vetskapen, är inte mina problem varaktiga? Jo, jag skulle nog påstå det och jag skulle nog kunna sticka ut hakan och säga att mina kärl inte blir bättre utan tvärtom sämre, så är det.

Nu ska jag lämna er ifred, jag ska umgås med Lucas i Fibbla en stund, tror jag. Mängder med kramar sänder jag över till dig, energibollarna studsar förbi om du behöver. Jag har behövt mängder idag, kan jag säga. Jag passar på att önska dig en fortsatt trevlig kväll också. Sköt nu om dig så hörs vi förmodligen imorgon igen. Over and out.

Vi väntade och väntade…Jag har sårbilder med i bloggen idag

Anna i Frost
Jag kunde inte vänta, jag måste få visa henne. Det är Anna i Frost. Den är inte klar ännu, men snart så.

Godkväll allra finaste du. Så var det kväll igen och dessutom väldigt sent. Som vanligt så är jag vaken trots att jag borde ha gått och lagt mig. Men jag kan liksom inte få nog. Det är alltid så mycket som jag vill göra. På fotot så ser du det projektet som jag håller på med för tillfället. Hon är snart klart men än är det några varv kvar. Bara mönstret tog mängder med timmar. Sen ska den övre delen minskas så att den blir spetsig och sen ska där vara en stor pärla som det kommer ut två band ur. Det är de banden som man ska lägga över sidan man slutade på. Så det är ett bokmärke. Det är alldeles för brett för att vara att armband och det passar sig kanske inte på vuxna heller. Så det enda alternativet blev bokmärke. Kanske kunde det ha varit nyckelring också men det passar bättre som bokmärke. Jag älskar att hålla på med sådana här mönster. Det är därför jag älskar att göra olika raser också.

Idag har vi väntat och väntat. Maskinerna kunde komma allt mellan 9-17 så det var några timmar. Klockan 3 så dök de äntligen upp. Direkt när det var installerat så satte vi igång en maskin tvätt. Så oerhört lyxigt att kunna tvätta precis när vi vill. Vi är jättenöjda, såklart.

Efter vi hade gjort det så var det dags för den dagliga promenaden. Det var kanonväder ute men väldigt kallt. Det känns att hösten är här nu. Det gör mig absolut ingenting. Tända ljus är det finaste jag vet, mysigast också. När jag är lite trött på morgonen så är det så mysigt att tända ljusen och bara njuta av det härliga skenet. Jag älskar verkligen ljus.

När vi kom hem så var det dags att göra maten. Idag bjöd Kent på pizza. Det var så gott, vill jag lova. Efter maten så väntade pärlorna. Idag fick jag göra om det mesta på mönstret för att sladden åkte ur datorn och batteriet fungerar inte alls så när det händer så stängs datorn ner. Jag kan inte spara de mönster jag gör utan datorn är tvungen att vara igång medans jag gör mönstret. Så jäkla irriterande, för hade det inte hänt så hade jag nog varit klar med Anna idag. Nu hann jag inte med henne ikväll heller och det innebär att det blir någon timmer imorgon också. Vi har inget uppbokat imorgon heller så då ska hon banne mig bli klar. Sen har jag inte en aning om vad jag ska göra härnäst. Jag får tänka lite över det. Har du något förslag kanske??

Ikväll är jag trött så efter jag har snackat färdigt med dig är det sängen som kallar. Det är inte lönt att sitta uppe bara för att jag kan, det är bättre att sova, sen kan jag vara lite piggare imorgon också. Det hoppas jag i alllafall.

Jag har funderingar på att göra de figurerna som är populära i Frost men jag måste kolla till marknaden först. Det är inte så skoj att lägga upp när ingen vill bjuda på det. Det känns som ett misslyckande. Jag kommer fortsätta med mina priser.

Nu så är jag tvungen att avsluta detta inlägget för denna gången. Annars så somnar jag framför datorn och det vore inte så kul, då hade jag nog fått en bula i huvudet. Jag skickar iväg mängder med kramar till dig och energibollarna följer efter….Sköt nu om dig själv och de dina. Vi hörs snart igen. Nedanför så lägger jag ut ett par foton till. Kram kram ❤ ❤ ❤

såret
Så ser såret ut nu. Det är skelettet som du ser i såret. Det är lite större nu….Usch säger jag
uteplatsen kväll
Uteplatsen by night…det är faktiskt mysigt med det söta trädet.

En ny och unik dag med nya möjligheter. Känslorna är detsamma

godmorgon
Godmorgon allra finaste du

Godmorgon kära du. Jag har blivit väckt av det vanliga monstret. Lite annorlunda idag då monstret valde att massera mina bestående vadmuskler på högra stumpen samtidigt som det satte eld som vanligt på den vänstra stumpen. Smärtan i vänstra stumpen, nu på morgonen, känns vedervärdig. Monstret har satt mina tår i kläm, samtidigt trycker det mina tår uppåt så hårt det bara går och det gör något så oerhört ont. Det tåras i ögonen när monstret drar och sliter i mig så här. Jag ber en stilla bön, tyst inom mig, att det snart ska vara över för denna gången. Efter när det har upphört så är jag i regel ganska slut. Det känns som jag har varit ute och sprungit. När det fula, elaka, äckliga monstret masserar mina vadmuskler på detta viset så känns det mer som att hen försöker vrida av mig musklerna, eller binda en knut med dem….Snälla sluta nu!!! Sakta börjar smärtan att lägga sig men det är långt ifrån över. Det brukar nå sitt crescendo efter cirka en timme och det är väl ungefär vad jag orkar stå ut med. Tänk att det finns ingenting, absolut ingenting att göra åt det mer. Utan jag är dömd till att leva ett liv fyllt med smärta. Ibland känns det extra tungt. Som idag, nu på morgonen. Jag hoppas att när monstret har somnat, att jag också ska få en extra stunds vila. För kanske får jag chansen att vakna på ett strålande humör då istället. Jag kanske får en extra chans. En extra chans till glädje och lycka.

hund
En bedårande figur

Den senaste tiden har jag fått just chansen till glädje och lycka när jag har slagit upp ögonlocken för andra gången, samma dag. Just den förmånen har varit enastående. Det är inte så vanligt att man stiger upp två gånger per dag, utan det vanliga momentet är såklart att du stiger upp en gång för att sedan börja dagen. Det är skönt att få mer än en chans till att starta dagen för mina valmöjligheter blir så många fler då. Vad ska ni göra idag då? Jag och Kent ska städa. Efter vi har röjt, städat, fejat och lyssnat på massor av musik så är det fritt fram för det som är roligt eller mysigt. Jag vet vad som kommer att förgylla min dag i alla fall och det är vår älskade farmors pärlduk. Jag ska samla ihop tusentals pärlor i burkar för att sedan återanvända dem till något fint och vackert. Första setet jag ska göra kommer bli ett bröllopstema med brudkrona, halsband,armband och örhängen. Förra gången jag sysslade med pärlor, så hade jag en butik på internet och ganska ofta så la jag upp smyckena på auktion. Dessa seten till bröllop fick alltid mängder med bud. Gensvaret var enormt…Det var väldigt roligt att göra dem och ännu roligare var det att glädja någon annan med just dina egna smycken. Jag har inte sparat fotografierna som jag ibland fick ifrån ett bröllop, bal eller någon annan festlighet. Jag försökte spara dem men datorn pajade och det enda stället jag hade fotografierna var där så de gick åt fanders. Synd, för det hade varit en fin reklam inför en försäljning.

Det riktigt kliar i mina fingrar för att jag vill sätta igång. Den inre stressen jag känner är positiv och det är en stress som jag mår bra av. Fast jag har bestämt att det kommer inte göras något alls innan det är städat här hemma för annars kommer jag lida av det och kommer inte kunna koppla av något alls. Det är viktigt för mig att det är städat men som jag har skrivit innan så har mina värderingar förändrats när det gäller just städningen. Jag tänker inte slösa bort min tid på att städa för att andra ska ställa upp igen. Nej den tiden är förbi och den kommer inte tillbaka. Det finns saker som är mycket viktigare än det. Min familj kommer  i första hand, alltid, och de mår inte bra utav min frenetiska städning, en manisk handling, skulle jag vilja påstå. Den manin kan jag leva utan och det är jag helt säker på.

På sidan Mias kamp https://www.facebook.com/pages/Mias-kamp/443260209167209 där har en mycket duktig smyckestillverkare som heter Susanne Hammarkvist lagt in länkar till auktioner som hon håller på Tradera. De auktionerna har hon valt att lägga in till Mias Kamp, alltså min kamp. Hon vill skänka de pengarna hon samlar in till vår familj. Hon tog kontakt med mig när hon hade lagt till en notis på community sidan och ville jag skulle lägga upp den i flödet så den blev delbar. Jag har försökt komma på hur man gör det men jag är inte ett dugg klokare nu än innan. Jag känner en stress över att det inte är fixat. Jag frågade då ifall det gick lika bra att länka härifrån och det gjorde det. Så snälla, söta, rara du, gå in och titta på auktionerna i alla fall. Du behöver inte bjuda men titta kan du göra. Här kommer länkarna.

Har idag lagt upp två annonser på tradera under titeln: Auktion för Mias kamp, Berså. Om två veckor är det Morsdag, så alla som inte vet vad ni vill ge er mor i morsdagspresent, gå in och lägg ett bud och ni har en fin gåva till lilla mamma 🙂 Pengarna går oavkortat till Mia och hennes familj, så även hon kan känna lite glädje på mammas dag ❤http://www.tradera.com/item/341089/233101658/auktion-for-mias-kamp-bersahttp://www.tradera.com/item/341093/233102776/auktion-for-mias-kamp-bersa

Sen ska jag ta reda på hur jag gör det till ett delbart inlägg. Jag vet ju att det går. Riktigt så dum är jag inte.

hund3

Nu har monstret släppt sitt tag och jag är inte det minsta trött utan enbart hungrig och glad. Jag började skriva inlägget klockan sju och nu är klockan kvart över nio. Det är ju inte inlägget som har tagit sådan tid utan det är försöket att lösa problemet delbart inlägg. Jag avslutar detta inlägget här. Det är nästan hundra procent säkert att det kommer ett inlägg till idag för jag känner egentligen att det finns mycket mer som jag vill skriva ner men för tillfället så lider jag av stressen och då är det bättre att avsluta just nu. Kramar i massor sänder jag till dig. Energibollar finns vid behov. Ha nu en riktigt skön torsdag fina du för det är du värd, tusen gånger om. Vi hörs snart av igen. ❤ ❤ ❤