En tur på stan och sommarens planer

wpid-20150526_172551.jpg
Ett fotografi på vår stadstur idag..

Det fick bli en tur till stan när medicinerna äntligen var inkomna. Läkaren ringde när klockan var tjugo i fem. Då kan du tänka dig hur glad jag blev. Äntligen kom samtalet som jag hade väntat på i två dagar. Vi kopplade Hedda och gick allihop. Hedda har inte varit så mycket i stan så det tyckte hon var festligt. Hon träffade mycket folk som ville hälsa på den söta hunden. Ett par gånger fick jag stanna och prata lite längre. Sen fick hon hälsa på en annan vovve av mellanstorlek, en västgötaspets, så hon är nöjd och glad nu. Vi stannade till en runda på GameStop så att Emil fick sitt efterlängtade spel också. Sen ville vi hem för att jag har inte ätit så mycket idag eftersom att jag inte har mått så bra. Nu däremot är jag vrålhungrig. Så det kommer bli gott med snitzel, pommes och sås.

Tänk att kvällen redan är här. Det känns som jag har missat mycket av dagen eftersom jag mått taskigt. Jag låg och vilade i förmiddags också och då smet ett par timmar förbi där också. Ja, just det, det måste jag berätta. Bredvid cykeln du ser på bilden så hittade Emil en löpsedel och plockade upp den. Det var jag på bilden. Jag hade varit på löpsedeln här i Kristianstad den 20 maj. Så vi tog med löpsedeln hem såklart. Lite stolthet känner jag. Nu har jag fått prova på att vara med på Kvällspostens löpsedel också och det utan att veta om det. Jag visste såklart om artikeln men inte att den skulle vara med på första sidan även där. Men nu vet jag.

wpid-20150526_184134.jpg
”Min” löpsedel

Här är löpsedeln i alla fall. Allt är tack vare bloggen så du är lika delaktig i det som jag är. Det känns lite konstigt att Emil hittar en löpsedel på marken, tar upp den och det är just den löpsedeln. Den har ju inte suttit uppe idag utan det är ett tag sedan nu. Jaja, skit samma den är hemma nu.

Jag har tagit mina mediciner nu för ett litet tag sedan, så om en stund hoppas jag att monstret kan gå och lägga sig en stund. Jag skulle må så mycket bättre då. Hela dagen har varit en enda lång smärtsträcka, inte det vanliga precis, men så har det varit och det är pågående. Nu vet jag att det är övergående och då är smärtan lättare att handskas med. Snart, snart ska monstret få sin dagssömn. Jag däremot ska fira att det är kväll och att jag har sluppit smärtan för en stund. Vad händer under din semester? Ska du hitta på något särskilt? Här känner jag nog mest att det kommer bli jobbigt i sommar. Det är så förbaskat tråkigt att inte kunna unna sig någonting. Samtidigt finns det faktiskt en mängd aktiviteter som man kan göra både utan kostnad och med en mindre kostnad. Emil är lite större nu också så det börjar bli lite svårare att hitta aktiviteter som kan passa alla. Jag tror nog att barnbarnen kommer förbi något i sommar och då får det bli en tur med dem. Stranden är en sak som i stort sett är utesluten för min del, för att köra rullstol i sanden är inte det lättaste och gå i sanden klarar jag inte av. Dock kan jag sitta bredvid stranden innan sanden börjar och det är inte så tokigt det heller. Det kommer bli en del dagsutflykter för sova över kräver en del planering. Mest för min skull då. Det är inte helt enkelt att komma till något främmande ställe och förvänta sig att toalettbesöken ska fungera. En del annat är det också som måste fungera. Så det blir väl mest av vi kommer sova hemma eller på ett handikappanpassat boende. Jag skulle gärna åka till Danmark någon gång i sommar, eller fler gånger. Det finns ganska mycket vi kan hitta på där, anser jag. Tyskland är också ett alternativ, dock gillar jag inte båtturer och har inte gjort sen sista turen med Mirella. Blekinge är också med på min önskelista, så visst när jag nu tänker efter så finns det en del turer vi kan göra ändå.

wpid-20150526_182319.jpg
Så här trött blir lilla jag när vi har besökt staden.

Hedda föll ihop i en enda hög när vi kom hem. Hon blev trött, det var så otroligt mycket nytt att titta på. Hon for från ena till andra sidan i superfart och det var jätteroligt att titta på. När Emil började springa med henne när vi nästan var hemma kunde jag inte låta bli att skratta. Hennes öron fladdrade upp och ner, så det såg riktigt roligt ut, och Emil sprang vid sidan om, fullt koncentrerad på att ta sig framåt. Jaja…huvudsaken är att de har roligt så. Nu minsann är det äntligen dags att äta. så jag avslutar inlägget här. Kram i massor till dig och nu är det glädje i dem. Energibollar finns det kvar. Sköt om dig och mys resten av kvällen så hörs vi snart igen. ❤ ❤ ❤

Port a cath, ny medicin och psykolog

blå ögon hund
Blåögd

Snacka om blå ögon. Den är jättefin. Idag har varit en helskruvad dag, verkligen. När jag vaknade så kände jag med en gång att jag inte kommer palla något alls. Det är så ibland. Det är främst psyket som håller på att bråka. Samtidigt måste jag säga att jag har ändå amputerat båda mina ben vid denna åldern och det hade varit konstigt om jag inte hade reagerat alls. Så med andra ord så fick jag säga till att jag inte orkade träna idag. Det brukar aldrig hända utan jag brukar göra allt de ber om. Så först när sjukgymnasten var här så var hon snäsig och allmänt otrevlig och jag blev förbannad men jag sa ingenting. Då visade det sig att hon på ett möte hade sagt att jag inte ville ha mina proteser på mig. Sicket skitsnack, anledningen till jag inte har dem är att jag är svullen och därmed kan jag inte sätta de på mig själv utan behöver hjälp. Hon som berättade för mig är min sårsköterska och det hon inte kan är inte värt att veta, hon är svinduktig.och jag hade henne förra gången jag amputerade också men då hade jag mycket mer problem med sår. Men hon stannade ganska länge och snackade för hon och jag kan prata om allt. Precis innan hon kom så var här en psykolog och jag hade sagt ja till samtal för förmodligen så behöver jag nog det. Jag bär mycket i min ryggsäck men det är inte bara att slänga åt mig en psykolog och sen tro att det ska fungera för jag är inte sådan alls. Jag måste ha tid att bygga ett förtroende så detta sket sig med en gång. Jag låste mig totalt. Jag tror nog de som läser min blogg känner mig bättre än många och också kan förstå att detta inte skulle fungera. Efter att han hade varit där en stund och många pinsamma tysta pauser så hade han rekommenderat en medicin och det var allt. Jag förklarade att jag pratade med kuratorn här och att vi kunde prata om allt och det kan vi också. Nu fick hon se ifall hon hann med att komma imorgon annars får det bli dagen efter. Hon är också helt suverän och det är därför jag inte vill byta. Jag hade henne ett tag förra gången också och skapade ett enormt förtroende till henne och då plötsligt skulle jag byta och det fungerade inte alls. Den kuratorn jag blev tilldelad då hon kom ju inte när vi bokade möten och så. Nej hon var inget bra.

banan som blottar
Kul bild

Så nu är det kanon att jag ska få behålla henne. Ja i alla fall när sår sköterskan hade gått så kom de in och ville sätta nål i port a cathen, ok, varför det? Jo nu hade läkaren kommit på att det gick ju mycket fortare att vätska av mig om han sprutar in Furix in i blodet. Ett par tre timmar så är det värsta över. Det köpte jag rakt av. Så skönt att slippa käka tabletterna och hålla på att kissa varje dag när jag nu kan göra det på en dag, mycket enklare. Nu är det så att sköterskan som jobbade här tittade lite konstigt på mig när jag sa att hon inte behövde sätta PVK utan kunde sätta en nål i porten. Då började hon fråga mig om den var aktuell och sådana konstiga saker och jag svarade så gott jag kunde. Jag sa att den var använd precis i Kristianstad o.s.v och efter en stund så stammade hon fram att hon skulle hämta saker. Då tänkte jag, vad bra då hämtar hon personal också men efter en stund kom hon in själv. Då blev jag på gränsen rädd och tänkte, det fanns inte att hon kunde det efter alla konstiga frågor som hon ställt. Men jo då hon sa att hon skulle sätta nålen och då var jag tvungen att fråga ifall hon hade gjort det många gånger. Hon sa att hon hade jobbat här i mer än 2 år så hon kunde men jag var osäker på henne hela tiden. Så där ser man vad som kan hända om man är osäker på sig själv och förmedlar det till andra.

551298__funny-cow_p
Självdiande ko

Så det blev resultatet, hon skulle sätta nålen. Hon tvättade av sen frågade hon mig vad jag tyckte om nålen. Inte fasiken vet jag, bara du vet vad som är rätt så litar jag på dig. Jag sa det inte riktigt så men nästan. Mycket riktigt när hon hade satt nålen så fungerade inte bakflödet och utan det vågar de inte använda den och det ska de inte heller. För det kan bli farligt. Så nu fick jag vänta igen och hon drog ut nålen igen. Efter en stund så kommer hon in igen och då ska en kollega hjälpa henne. Honom känner jag bättre och jag litar på honom så det kändes tryggt. Han tvättade och tog tag i porten och stack, Klart! Men han fick inte heller något bakflöde. Det var väl själve fasiken också. Efter en stund fick de dra ut den. Då tänkte jag, skönt att det inte blir förrän imorgon för nu börjar klockan bli mycket och det är ingen som vet hur länge jag behöver springa på toaletten. Döm om min förvåning när det en stund senare dyker upp en narkossköterska i rummet och ska sätta en PVK nämen nej, är de inte kloka. Jag har inte haft en pvk på åratal och kände inte direkt för en nu heller. Det gör ont och risken är ganska stor att de får sticka mer än en gång. Nu var hon duktig så hon satte den på första, men anledningen till att jag har porten är att slippa småsticken men i detta fallet så förstod jag varför. Så nu har jag en nål i armen så får vi hoppas att den fungerar till imorgon annars blir jag tokig. Jag ska försöka låta bli. Ni kanske kan förstå varför jag tycker att hela dagen var upp och ner. Allting hände och det hände fort, som jag inte hade kontroll över det och det hade jag i och för sig inte heller. Jag är dock glad att det är över så jag slipper mer turer ikväll.

Nu avslutar jag här för ikväll. Jag önskar er en riktigt trevlig kväll och skickar ut kramar till er och energibollar om ni vill ha. Sköt om er nu så hörs vi imorgon igen. ❤ ❤ ❤

Om ni har lust att hjälpa öppnar ni inlägget, annars låter ni bli

bönEn av min vänner har bett mig göra en lista på vad som är det mest akuta så hon med flera kan hjälpa. Jag hatar att be er om hjälp.

Den som lider mest av detta och tänker mest på detta är nog jag. Jag ska börja med att tala om att vi lever på min inkomst som är sjukpenningen. Den ligger på lite mer än 10 000 och vår hyra är nästan 8000, Vi har försökt klara det och har gjort det i några månader men ibland behövs det extra saker och det har vi ingen möjlighet att göra. Emil behöver kläder, skor både för utebruk och innebruk. Han behöver hjälm när han åker skateboard, just nu är han ute och åker utan och det vill jag absolut inte med tanke på att han har opererat huvudet 4 gånger och haft hjärnskakning en gång. Så lite rädd om huvudet bör han vara. Både jag och Kent behöver kläder. Nu när jag är rullstolsbunden så är det svårt att få något att passa och jag skäms. Kent har ett par byxor han kan använda. Tröjor har vi inte köpt till honom på över 2 år. Jag har inte köpt kläder heller. Jag har inte klippt mig hos en frisör på över 3 år och nu ser jag ut som en häxa. Alla tre behöver glasögon. Viktigt för Emil då hans syn kan förändras. Sen har Emil medicin som vi behöver hämta.

Det finns saker som är jobbigare än andra, tårarna kommer när jag pratar om allt det här.. Jag känner mig som en svikare. Emil är i behov av dator nu när han har ADHD och då kan jag och Kent låna den också. Det är svårt med att beskriva vad som behövs för idag är ett behov och imorgon ett annat.

Jag har börjat titta på fonder men det tar tid och sen är det speciella ansökningstider. Jag gör vad jag kan. När det gäller behovet som sagt så ibland vet ni att man säger ja just det, det måste vi köpa för i nästa andetag inse att vi inte har pengar till det. Det är inget akut att göra aktiviteter men att gå på bio är stort, fika på stan, äta ute. Vi kan inte göra det och har inte gjort på evigheter. Nu när jag var hemma innan jag blev inlagd i januari så tänkte jag många gånger att är det så här livet ska vara. Sitta och titta på tv hela dagarna för sen gå och lägga sig och göra om det nästa dag. Så ser livet ut. Ingen mening liksom. Inga glädjestunder att se fram emot utan samma procedur varken det är helg eller vardag. När vi handlar så gör det ont att se alla andra glada människor plocka ner saker i sin vagn. Vi måste handla det som är ett måste, inget extra. Ibland är jag så sugen på saker så jag håller på att bli galen.

Jag berättar för att ni ska förstå hur det är att vara fattig och aldrig ha råd till något extra alls. Vi hade sådan otur att bilen pajade och vi skrotade den och sa att vi får köpa en ny hahaha. Så vi kan lura oss själv. Det finns ingen möjlighet till det. Kent han springer som en galning mellan alla möten och sen ska han upp till mig. Storhandla är nästan omöjligt. Jag berättar inte för att vi ska ha hjälp med en bil utan för att ni ska förstå.

Det jag har skrivit är det jag i detta läget kan komma på. Sen i morgon så är det säkert något annat. Det är så svårt. Men vill ni hjälpa oss och bli en av änglarna så finns det inget jag skulle bli mer tacksam för. Jag avslutar med att ni kan ringa mig, skicka PM på facebook eller kommentera bloggen.

Jag gör det för jag måste….Kram till er alla och ha en underbar dag

Mitt mobilnummer är 0721-674721