Pysseldag idag..

prov
Detta håller jag också på med samtidigt som allt annat…

Goddag allra finaste. Idag är det dags för pysseldag med barn och barnbarn. Mysigt, värre.

Jaha, då var det lördag och måndag närmar sig med stormsteg. Är jag nervös? Ja, då, inte så lite heller. Igår satt jag och tog bort foton ifrån mobilen och där fanns några ifrån en sjukhussal och jag kände det började krypa i hela kroppen. Jag avskyr verkligen det. Fast jag måste försöka tänka positivt att när detta är gjort så kommer jag slippa mycket smärta och kommer nog kunna ha mina proteser lite mer. Det ser jag ifram emot. Speciellt nu när jag har tappat i vikt, för det är roligare att klä sig då också, så går allt vägen blir det kanske en inköpsrunda för att köpa lite nya kläder. Det går alldeles säkert bra men jag måste ju oroa mig lite, såklart.

Vad ska du göra i helgen? Blir det julpyssel eller kanske bakning? Det ska bli mumsigt med lussebullar, det är så gott. Det är ännu godare nu när jag egentligen inte ska äta det. Vi är konstiga ibland…allt som är förbjudet är spännande. Igår köpte Jocke och Linnea tårta och du kan tänka dig att den smakade helt ljuvligt. De har sovit över här och igår gjorde de sillen. Vi får en burk vi också och den ser fantastisk ut. Det blir en del stoj och stim idag och ikväll kommer jag förmodligen vara helt slut. Men vad gör det…det hör till med barn så här i juletid. Igår satt Emil och slog in de julklappar som redan är klara. Vi har mycket kvar men det är en start i allafall. Tänk så mycket tid man lägger ner för att fira julafton. Det var väldigt annorlunda förr då de firade jul i många dagar. Det gör vi delvis också eftersom många far rundor till olika släktingar i dagarna efter julafton. Det är en mängd pengar och tid som försvinner dessa dagarna. Jag skulle inte vilja vara utan det, för numera så älskar jag julen. Jag önskar dock att hysterin runt julklappar inte var så stor för det är minsann inte alla som har obegränsat med pengar att lägga ner på julklappar. Jag vet att det finns de som tar lån för att köpa julklappar och det tycker jag är helt absurt. Fast alla gör som de vill, såklart.

Då dyker snart Sandra och Paddy med barn upp, sen börjar stojet. Så jag blir inte så långrandig för tillfället utan vi får höras senare. Jag lovar att försöka komma ihåg att ta många foton som jag kan visa upp. Kramar till dig så länge. ❤

Då var det helg igen..(varnar för starkt foto idag)

ros
Det ser ut som en marsipanros…

Hej finaste hjärtat. Då var det dags för helg igen och som vanligt så går det så fort att jag inte hinner med. Detta fotot tog Kent därför att den har på något vis blivit tjockare, så nu ser det ut som en marsipanros. Den trotsar verkligen allt. I somras så klippte vi ner busken totalt eftersom vi skulle han andra blommor i den rabatten men den har varit envis och den har hängt kvar. Det har varit så många knoppar på den att det inte går att räkna. Varje gång så blommar knopparna oavsett väder. Jag har sett den ligga ner efter blåst och regn men den har rest sig igen. Det är minsann något att efterlikna. Vilken livsvilja!! Nu har vi slutat klippa den, nu får den vara ifred.

Jag har känt mig piggare nu i slutet av veckan. Jag känner lite livsglädje igen och jag hoppas att den känslan ska bli starkare. Jag är lite orolig för högra stumpen dock. Nu har jag haft ont varje kväll i minst två veckor och det innebär förmodligen att mina kärl har blivit sämre och det gillar jag inte. Jag är så fruktansvärt rädd för att det ska bli så pass dåligt att jag får amputera högre upp. Det skulle vara ett djävulskt slag. Nu har jag gått ner så mycket i vikt att det är dags att gjuta om båda proteserna och när det är gjort så hoppas jag att det är klar för en lång tid framöver. Det enda som hjälper när den smärtan sätter in är att gå och lägga sig. Vad gör jag då om det börjar komma under dagen? Det finns inget smärtstillande som tar den smärtan och det vet alla doktorer om. Ischemisk smärta ska vara den värsta smärta man kan uppleva och jag är benägen att hålla med. När kärlen inte får syre så gör det så jäkla ont att det går inte att beskriva. Fast det är bara att stå ut med det också.

Ekonomin är fortfarande ett stort problem. Ingen roligt alls och jättesvårt att lösa. Det ska bli så jäkla skönt när detta är över och vi får en drägligare livskvalité. När det gäller min hjälp så kommer jag i helgen göra en ny ansökan om personlig assistans. Jag ångrar så att jag inte läste sjukintyget som min kärlläkare hade skrivit till handikappersättningen för där står det svart på vitt att mina problem är livslånga och att jag inte kommer kunna använda mina proteser någon längre tid på grund av mina kärl. Det står också att jag är tvungen att ha hjälp med toabesök och en mängd andra saker som han har angett, det kommer bli svårt att göra ett avslag med det läkarintyget. Så nu är jag redo att kriga igen. Jag skulle kunna be fler läkare också skriva ett intyg för sen kan jag ju skicka in alla tillsammans så får vi se. Det hade varit annorlunda om mina problem hade försvunnit med amputationerna, det hade jag älskat, för då hade jag ju blivit gående igen. Men tyvärr så fungerar det inte så, fast denna gången ger jag mig inte. I värsta fall får jag gå till tidningarna och be om hjälp. Jag tänker inte förlora en gång till. Någon gång ska jag väl ha medvind i allafall.

Vad ska du hitta på i helgen då? Jag ska sitta och mysa. Det kommer nog bli en del pärlande. Jag är snart klar med en beställning på en tjej som heter Violetta. Jag tror att det är det bästa bokmärket jag har gjort hitintills. Det är ingen tecknad figur och den jag gör ser ganska verklig ut. Det värsta med de stora bokmärkena är att det tar ganska lång tid att göra dem, det är ändå några tusen pärlor som ska sys ihop. Sen efter denna beställningen så har jag en liten idé. Vad det blir får ni veta sen såklart.

såret
Inuti såret så ser du skelettet….Usch ingen trevlig bild.

Anledningen till att jag visar fotot är att du ska förstå varför jag har så jäkla ont. Nu är det dessutom som du ser rött runt om såret och jag har inte en aning om varför. Kanske antibiotikan har gjort sitt, det kanske inte fungerar mer. Jag har ju ändå haft det i ett antal månader. Så är det med all medicin, till sist så blir man resistent i mot de flesta. Så tråkigt. Det är på grund av detta såret som jag inte sätter på mig proteserna. Då tvingas jag att stötta all min tyngd på såret och då svimmar jag av smärta. Sen finns det fler anledningar till varför jag inte har proteserna men såret är största anledningen. Jag lägger själv om det så inte ens det har jag hjälp med. Fast det är väl så det ska vara. Jag orkar i vilket fall som helst inte bråka något mer, det får vara så här.

Nu fina du så avslutar jag detta inlägget. Mina pärlor kräver lite uppmärksamhet. Mängder med kramar skickar jag iväg, ta så många du vill. Du får gärna skicka tillbaka en om du har lust. Energin kommer också som vanligt. Sköt nu om dig så hörs vi snart igen…<3 ❤ ❤

God Morgon, God Morning och Buenos días

www.onlyhdwallpaper.in
Godmorgon fina ni

Godmorgon kära du….då var det plötsligt söndag. Klockan är lite över sex men jag har varit vaken mycket längre än så. Monstret vaknade redan klockan tre idag och det vägrade somna om helt enkelt. Trots en dålig start så hoppas jag på en mycket bra dag. Mitt humör är svårt att sänka och det är toppen. Fast igår nådde det nästan botten….det var ingen rolig dag igår. Emil och våra kära barnbarn hade bestämt sig för att göra livet surt för både mig och Kent. Den ena var värre än den andre och det skvallrades, bråkades, kivades och skreks. Det var inte utan jag med glädje skulle ha kastat ut dem och låst dörren…men som tur är så har de en snäll mormor och mamma så de fick stanna kvar inomhus. Det var nog så att det var tre trötta barn och det påverkar ju deras humör, desto värre är att det påverkar även vårt. Så igår blev en prövning men jag klarade den galant och idag ska de små åka hem. Sandra och Paddy blev lediga idag, tack och lov, men de bestämde sig för att stanna kvar till idag för annars hade de varit sent hemma. De bjöd på pizza också så Kent slapp laga mat och det var välkommet. Efter jag hade ätit tog all energi slut och jag bokstavligen kröp i sängen nöjd med dagen trots alla bråk.

Som sagt så vaknade mitt monster vid tre och ville då också att jag skulle stiga upp. Valet var enkelt, det fanns inget val helt enkelt. Det gjorde för ont så det var bara att vakna till och ta smärtstillande. Efter en stunds snurrande och gnyende så la sig monstret till ro igen och nu för tillfället så sover det. Jag skulle egentligen ta mig en tupplur också men känner mig för uppspelt och glad för att somna om. Det går inte att beskriva hur glad jag är för att vakna på ett så gott humör….det har jag haft äran att göra sen dagen då jag anlände hem. Jag som var så orolig över hur det skulle gå och så har det gått bättre än bäst. Jag kan säga att mina tankar inte gick så innan hemkomsten. Rädslan var enorm innan jag kom hem, direkt innanför dörren när jag kände lukten av våra doftljus släppte rädslan och ersattes av glädje. Sedan det ögonblicket har jag känt glädje och kärlek många gånger om. Sen att det kommer sådana dagar som igår är något som jag måste räkna med. Det tillhör det dagliga livet, att det går lite upp och ner, och kan jag bara acceptera det och inte bli så rädd varje gång något händer så klarar jag det också.

god
Good Morning

Jag blev jättenöjd med artikeln igår…fotografierna var inte så jobbiga som jag trodde de skulle bli. Jag är liksom så tjock att det är jobbigt att se sig själv. Det är inget roligt alls. Fast jag ska försöka röra mig mer nu när jag har börjat vänja mig vid proteserna. När jag ska till gåskolan på onsdag så måste de fixa till proteserna. Den ena är längre än den andra. Det är inte mycket som skiljer, det handlar om millimeter men det känner jag ändå…den ena höften är lägre än den andra och då belastar jag annorlunda. Smärtorna blir högre och det blir svårare att gå. Så det måste fixas. Sen vill jag jättegärna ha de klädda för att då ser de lite naturligare ut också. Sen är båda proteserna för stora nu och jag har en extra strumpa på vänstra redan men den är ändå för stor. Det fungerar ju så att först sätter jag på mig den gråa hylsan, sen efter det drar jag på vad som ser ut som en strumpa och sen sätter jag på protesen. Det går bra att fylla ut med tre strumpor men sen är det stopp och då är det dags att gjuta om hylsan, det är den jag stoppar stumpen i, och det kostar en del för vården att göra så helt ska det inte göras för ofta. Det är alltid läkaren som har det sista ordet när det gäller proteserna. Vi har vetat från början att vi är tvungna att gjuta om min vänstra hylsa åtminstone men nu visar även högra stumpen tendenser till att bli för smal och då får vi gjuta om den också…jaja, det är strunt samma för det måste göras i alla fall, annars blir det inte så roligt att försöka ta sig fram med dem proteserna. Jag har mycket bättre balans också nu och vågar mer släppa taget. Som till exempel när jag har varit på toaletten och ska dra upp byxorna. Innan höll jag krampaktigt tag i handstöden men nu släpper jag taget helt och drar upp de som jag gjorde när båda benen fanns kvar. Det är också en enorm lättnad när jag som igår hjälpte till att städa toaletten, då kunde jag stå upp och då nådde jag överdelen av byrån och kunde därmed ta bort saker som inte skulle vara där och torka rent. Det har jag inte kunnat göra alls innan för när jag hade ett ben var det jobbigt att stå för länge och då kunde jag inte släppa taget på samma sätt. Så än en gång har jag vunnit en större frihet. Det finns mängder med saker som jag inte har kunnat göra men som går vägen nu.

good-morning-quotes
En ny dag är här. Godmorgon

En ny dag med nya utmaningar. Precis…varje dag som jag möter så möter jag också hinder. Fast de är till för att övervinnas såklart. Det känns lite som att vara ny. Svårt att förklara men för varje dag som går så måste jag lära mig något nytt. Just nu känns det inte jobbigt utan det känns roligt. Jag hade inte fått chansen att lära mig så mycket nya saker om jag inte hade blivit amputerad. Det är positivt. Jag har egentligen inget, för tillfället, som känns negativt när det gäller mitt handikapp men däremot när det gäller den ekonomiska biten känns allt negativt. Det är jobbigt när jag inte riktigt vet hur vi ska klara oss fram till dess att jag får ny sjukpenning. Jag hoppas att det inte ska ta för lång tid att hantera vår ansökan om vårdbidrag. När jag känner mig redo så ska Kent sätta upp sig på Arbetsförmedlingen så att vi kan ansöka om ekonomiskt bistånd och faktiskt få det godkänt. De kanske hittar något annat att anmärka på då. Då vet jag inte vad jag gör. Det är pinsamt och jobbigt nog som det är. Behöva leva på bistånd, det är inte klokt, men vad gör vi? Just nu så går det inte att lösa på något annat sätt för leva på min sjukpenning i längden går inte an. Då går vi under förr eller senare. Det viktigaste är maten. Räkningarna är betalda och vi är ifatt så det finns ingen faktura som ska betalas dubbelt och det är underbart. Hur vi nu har lyckats göra det med enbart min inkomst är för mig fortfarande en gåta, men vi har gjort det. Det kommer förhoppningsvis en tid när vi också får njuta av lite extra. Jag kommer aldrig sluta kämpa för det, jag kommer aldrig sluta kämpa för oss.

Nu min kära vän är det dags att avsluta just det här inlägget. Jag hoppas att du har haft en trevlig lässtund, jag har gillat att skriva det. Jag känner mig lättare nu och det beror på att jag har kunnat delat med mig av mina bekymmer till dig. Tack älskade vän för att du har lyssnat. Sköt nu om dig och dina kära och nära. Vet du någon som behöver en energiboll så får du dela med dig. Jag kramar om dig hårt och delar med mig av min glädje, värme och kärlek. Hoppas du får en fin söndag så hörs vi snart igen. ❤ ❤ ❤