It’s done!

image

Hej fina du….
Ja, jag ser lite sliten ut och det är jag. Det blev en lång dag. Jag åkte ner vid åtta och där träffade jag min smärtläkare som satte nål i den porten som sitter i sidan, aj, säger jag, för det känns lite när nålen ska igenom all hud och in i porten. Det krävdes bara två gånger idag och det är skönt. Nu sitter den där och sprutar in medicin i min ryggrad och därmed så är jag inte så rörlig i nedre regionen. Jag har även en knapp som jag kan trycka på för att få ännu mer medicin. Medicinen som jag får gör att mitt redan låga blodtryck sjunker ännu mer. Så på uppvaket när blodtrycket sjönk, fick jag en annan medicin som höjer blodtrycket. Jag låg då någonstans 80/50 och det var lite för lågt. Normalt för mig är runt 110/70. Det har varit upp och ner hela dagen och det var inte förrän sent i eftermiddags som det blev stabilt och jag fick möjlighet att komma upp till avdelningen. Det var tvunget att efter de hade slutat ge mig av den blodtryckshöjande att vänta två timmar innan jag fick åka upp. Det var drygt att ligga där och vänta men jag förstår varför.

image

Jaha, känner du igen denna?  Just det, tryckhylsan som sitter där efter amputationen. Den är otymplig och det gör ont att ha den på sig. När de öppnar och jag får lufta stumpen, så är det njutning på hög nivå. Det är bara att gilla läget fast det är jobbigt. Det dröjer någon dag sedan byts den ut till den vanliga silikonhylsan.
Jag har även haft problem med blodsockret idag och det har varit skyhögt. Innan jag åkte ner i morse så fick vi inte ens en siffra utan high high,  senare lyckades de få ett värde på 22 och då hade jag ändå tagit halva insulindosen. Sen har jag ju fått sockerdropp och det har inte hjälpt till. Innan jag åkte upp ikväll hade vi lyckats få ner det till 16. Men det kommer inte vara så länge för de ska ge mig det äckliga näringdroppet som gör magen så fin, not, och det kommer skjuta upp sockret på high high igen.
Men allt som allt är jag nöjd med att det är över så här långt. Nu gäller det bara att hitta tillbaka till energin jag hade innan operationen och hålla tummarna för att jag slipper infektioner. Alla de andra gångerna har jag fått infektion och därför anser jag att det inte behövs denna gången. Jag har haft min beskärda otur, och någon gång måste det ju vända.
Nej, nu minsann så avslutar jag detta inlägget. Tänker virka en stund. Mängder med kramar,som är fyllda av julkärlek, sänder jag till dig som läser min blogg. Jag sparkar iväg några energibollar i din riktning,  nejdå, jag skojar bara för jag kan inte sparka. Jag kastar dem istället. Passa på att sno någon åt dig, det behövs i julstressen. Sköt om dig, så hörs vi snart igen ♥♥

Mycket kan bli för stort….

image

Hej, du fina. Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut. Jag har suttit sköldvakt, till den fina sköldpaddan på fotografiet. Inte nog med det, för ägaren lyfte upp han i mitt knä så jag kunde kela med honom. Nu vet jag inte om det blev så mycket kelande, för jag höll nog mest i skalet och studerade honom. De är otroligt starka och kraftfulla måste jag säga. Han har två klor på varje framben och med dem tryckte han emot för att ta sig fram, även när jag hade honom i knät. Vilken häftig upplevelse!  Jag var på urkasst humör innan och genomsvettig för jag försökte hjälpa till här hemma. Jag tog disken och den var ganska så stor för vi är många. Men det mötet gjorde mig på strålande humör. Det är ju inte så ofta jag stöter på en sköldpadda och ska jag vara ärlig så var det första gången jag höll i en. Jag älskar djur och de gör mig på gott humör. Det enda jag absolut inte fixar är spindlar i alla former, ormar har jag också respekt för. Sen när Plattan var säkert överlämnad till sin ägare, kunde jag dessutom känna mig stolt för att jag hade fixat disken.

image

Hedda har blivit riktigt modig när det gäller vår nyaste familjemedlem. Innan vågade hon inte sig i närheten av Caspian men som ni ser så vågar hon snart titta på honom. Jag har aldrig sett en hund vara så försiktig. Vi har även försökt hålla fram Caspian så hon ska få nosa, men icke sa nicke. Inte ens när vi godkänner det går hon fram. Visst ska hunden veta att den står lägre i rang men hon är så försiktig så det är inte klokt. Hon är så fin och duktig vår Hedda. Hon är världens finaste och klokaste hund. Hedda är så omtyckt av alla våra barn och barnbarn. Det glädjer mig mycket.
Kaoset idag berodde på att först ringde Jocke och bjöd in sig själv, Linnea och Alice på middag. Sen kom Caroline och frågade ifall hon också kunde äta hemma. Jaha, innan var vi sju, sen i verkligheten var vi tio som åt middag, en hund som studsade rundor, en liten vit hund som mest tyckte att allt var jobbigt och sen en söt, liten och glad bebis. Ibland undrar jag hur mina tankar går? Det hade varit bättre att dela upp dem och sen hinna med alla på ett bra sätt, men nejdå, istället utsätter jag mig för stress och en del oro över att Alice skulle glömma att det fanns en liten bebis och hoppa upp i fåtöljen när det satt någon med honom i famnen. Sen stressad över att barnbarnen och Emil springer ifrån hans rum och in i hobbyrummet, samtidigt som de skriker pang! Pang! ….vidare då står Kent och försöker steka biffar. Ibland lullar någon av våra barn ut i köket till honom, antingen för att kolla läget eller ta vatten och då kan Kent få rent fnatt och då höjer han rösten, nästan skriker; Det är ju konstigt, varenda gång jag ska laga mat så ska ni springa i vägen!! Alla som inte är där småfnittrar, samtidigt så kan jag förstå honom. Det är ganska mycket mat som ska serveras.
Sen får Alice inte vara på uteplatsen eftersom hon faktiskt kan hoppa över staketet och då förstår jag att vederbörande håller på att kissa på sig. Det hade nog jag också gjort om en stor, svart och skällande hund hade kommit emot mig. Sen är saken den att Hedda är van vid att springa ut och in. Hon följer antingen mig eller Kent. Så varje gång någon skulle ut och röka, så var blicken fastnålad vid dörren.
Så jag måste ge mig en klapp på axeln idag för att jag faktiskt stannade uppe utan vila, diskade och dessutom fixade jag all kaosen. När alla utom Sandra, Paddy och deras barn hade åkt, då tyckte jag att här blev riktigt lugnt. Innan dess hade jag känt att det var stimmigt med bara de här, men jag har ändrat åsikt om det nu…..haha.
Så nu har jag lagt mig i sängen, delvis för att blogga och sen blir det lite spelande tills ögonen går i kors. Då kan jag somna med ett leende på läpparna över en bra dag överlag, trots mitt handikapp. Alltså går det att ha roligt och inte ta så allvarligt på allt. En viktig lärdom för mig i mitt letande efter Mia.
Jag glömde att jag har varit och handlat också. Se där, jag har ju varit riktigt duktig idag.
Nu däremot så tänkte jag avsluta inlägget med en del nya perspektiv. Jag kramar om er alla och tackar igen för ert tålamod. Som jag har skrivit så många gånger förr så är ni läsare en mycket stor drivkraft och det är jag tacksam för. Sköt om er nu och mys för det är ju fredagsmys. Vi hörs snart igen. Jag har rullat iväg energibollar också till er som behöver lite extra. ❤ ❤ ❤

Dagen idag. Varför mår jag så här? Fotogalleri

image

Hej hopp du fina. Fotografiet är på vår älskade prinsessa men det visste ni ju redan. Idag har varit en riktigt bra dag och fint väder har vi haft fram tills vi tände grillen och så har det varit exakt hela sommaren. Samtidigt som det är tråkigt, så kan jag inte låta bli att skratta. Det slår aldrig fel. Varje gång! Så nu de sista gångerna vi skulle ha grillat, så har jag sagt till Kent, att nu lurar vi grillen. Vi säger att vi ska ha något annat som inte är grillat och sen kapar vi grillen fort som fasiken, så fungerar det säkert. Jag kan säga att det har varit hopplöst. Antingen har grillen tjuvlyssnat eller så fungerar det inte helt enkelt…….hrm…jag undrar vilket?

image

Detta fotot tog jag när vi hade dukat innan maten. Det blev lite småromantiskt och det är ju bara Kent och jag hemma. Visst är det skönt men jag har mått lite dåligt ända sen han åkte hemifrån. Vi fick liksom inte avslutat på ett bra sätt. Efter hans utbrott brukar vi försöka prata genom vad det egentligen var som hände. Innan han åkte så bad han om ursäkt och både jag och Kent godtog den, men det känns ändå inte klart. Jag kan knappt tänka på honom utan att få tårar i ögonen och det talar för att det är något som ligger kvar och gnager. Är jag en dålig mamma som lät honom åka. Problemet är att det var ju han som ville åka dit. Allt borde vara frid och fröjd men det är det inte. Jag har pratat med honom i telefonen och han låter som vanligt, så varför kan jag inte släppa det? Jag får helt enkelt stå ut tills på måndag för då kommer han hem tillsammans med Sandra och Paddy. De kommer till stan och ska stanna någon dag för att hitta på något med barnen. Det är nackdelen med att bo på landet om man inte har körkort. De blir ganska isolerade när de inte har råd att åka någonstans. Jag saknar dem som ända in i. Jag har inte sett barnen på evigheter så jag ser fram emot det. Jag vet att jag kommer vara trött och sliten när de har varit här men då får jag väl vila då.

Idag så tog Kent det sista av busken och så klippte vi ner rosorna, slängde på fyra säckar med jord. Sen när vi hade handlat vad vi behövde idag. Sen gick vi till torget och skulle välja blommor. Det kan jag säga att det var inte det enklaste, för det fanns massor. Men sen såg vi att de sålde tre hortensior för bara 100 kronor och de är ju perenna och sen hittade vi Borstnejlikor och de kostade 50 kronor för tre och de är också perenna. Så för 150 kronor fick vi blommor till hela rabatten. Det blev väldigt billigt och dessutom snyggt. Mycket bättre än den stora busken som har stått här sedan huset byggdes. Kent har fått slita en hel del med att få bort den. Ja, vi är nöjda. Det blir väl inte så mycket mer gjort på uteplatsen i sommar. Det blir att planera till våren.
Nu söta du, ska jag hålla kväll. Så jag avslutar inlägget här. Jag kramar om dig och önskar en trevlig kväll. Sköt nu om dig och var rädd om dig. Vi hörs snart igen ❤ ❤ ❤