Hej finaste 💋
Igår blev inget skrivet. Det var en mörk dag, då jag inte hittade något ljus.
Flöt bort i drömmar som krossats…. Hur livet har behandlat mig. När jag mår så, brukar jag försöka prata med de som finns runt mig men allt jag säger blir fel. Jag tänker en sak men säger något annat.
Ensamheten var enorm, som en bubbla, där jag kan se folk men inte nå dem. Försöker sträcka ut en hand men når inte fram. Tårarna rinner ned för kinderna. Med dem, rinner energin iväg och jag kapitulerar. Orkar inte försöka mer. Ingen som vill förstå. Kaskader av känslor som strömmar igenom mig. Hinner inte ta hand om en, innan nästa kommer. Känslorna gör att jag känner mig främmande. Ingen som förstår. Många drömmar och mål som har gått om intet och jag känner mig misslyckad. Ingen som förstår. Känslostormen gör mig ensam. En kuslig känsla, en mörk känsla. Ingen förstår.
Detta var gårdagens mörker. När natten kom och tystnaden la sig, kändes det helt okej. La mig och lyssnande på boken. Lät orden låta mig fly verkligheten. Igår var den grym. Dagen idag har varit något enklare men såren från igår är inte riktig läkta. Försöker bearbeta en sak åt gången. Något jag brukar vara bra på men ibland är det för mycket.
Igår stannade Cornelia och käkade middag. Jocke, Emma, Paddy, Sandra, Michelle och Kyle kom förbi en sväng. Jag har varit ute en sväng idag, en runda till Willys och gjort de dagliga inköpen. Kent är iväg och tränar. Jag hoppas på ytterligare en bättre dag imorgon.
Det var allt för nu….
Kram kram 💋💗
Kampen för livet 